Smålands flora - ängsvide

ängsvide

Salix starkeana

Ängsvide är en ljuskrävande och konkurrenskänslig, i Norden nordöstlig art. Den växer i allmänhet på torrare mark än de flesta andra svenska viden; i Norrland är den traktvis en karaktärsväxt för torra tallhedar på sand. I Småland förefaller den kulturbunden och uppträder även på mindre utpräglat torr mark, främst på eller vid ogödslad ängs- och betesmark, men gärna på sandigt underlag. Sitt starkaste fäste har den i centrala Vrigstad, där den växer på de grusåsar som följer åarna. I Frödinge växer den ovanligt fuktigt, i en sluttande, betad kalkfuktäng (som samtidigt är vår enda aktuella lokal för majviva Primula farinosa). Ett par lokaler på industrimark är troligen sekundära och tillfälliga.

Det nämnda exemplaret från Vetlanda omfattar flera kvistar som tydligen är samlade på olika buskar – några är nästan kala medan andra har ganska starkt håriga blad. Floderus bestämde de håriga till ´Salix Starkeana (× xerophila)´, dvs. ängsvide med ett svagt inslag av finnvide – men publicerade (Floderus 1931) insamlingen som finnvide (S. xerophila med den tidens nomenklatur), en klar överdrift. Typiskt finnvide är inte känt från Småland.

Första fynd

Först publicerad 1817 under namnet S. bicolor från Hylte Femsjö Södra Bökeberg (E. Fries 1814--24); ett odaterat belägg från Bökeberg finns i Elias Fries’ herbarium i UPS.

Variation

Ängsvide representeras i Norden av två underarter. Äkta ängsvide ssp. starkeana är östlig och har sin sydgräns i landskapet. Det är en låg buske, ibland nästan krypande; som mest når den cirka 1,5 m. Bladen är svagt tandade i kanten och kala eller svagt håriga. I nordöstligaste Sverige och norra Finland övergår äkta ängsvide i finnvide ssp. cinerascens, som i typisk form är ett litet träd med alldeles otandade, starkt håriga blad. – Det småländska ängsvidet varierar rätt mycket: de flesta belägg är typiskt äkta ängsvide, men vissa har otandade blad, och några är ganska starkt håriga – särskilt insamlingarna från Eksjö Eksjö 1925 och Vetlanda Vetlanda 1883 är utseendemässigt övergångsformer mellan finnvide och äkta ängsvide. Liknande former finns även från andra sydliga landskap, och det är inte klarlagt om deras avvikande utseende verkligen beror på ett finnvideinslag eller om de uppkommit inom äkta ängsvide på annat sätt.

Utbredning

Funnen i 16 rutor i höglandets centrala och östra delar; tidigare uppgifter från 24 rutor. Mycket sällsynt. – Kanske ursprunglig, även om alla nu kända lokaler finns på kulturbetingad mark.
Ängsvidet har minskat under 1900-talet, och dess areal har krympt.

Lokaler

Aneby Lommaryd 250 m V Bohus (7E3g 4309), ängsmark, 1988 (IB, !ThK), buskage på 5 m 2 1994 (IB).
Eksjö Eksjö 1918, 1920 (J. Lagerkranz i GB och S); lövängar österut, 1925 (D. Danielsson i S); Fiskaretorpsåsen (6E8j 1201), lövhage, 1981 (AK, belägg i OHN).
Gnosjö Kulltorp (E. Fries 1828).
Hultsfred Järeda Järnforsen, träindustri (6F3h 0249), sågverksplan, 1986 (GW SK BjW, !ThK). Målilla Hagelsrums äng 1842 (Wimmerstedt ms 1843 under namnet S. depressa β livida). Virserum Lillån; Ramsebo (båda Stenstorp & Nelin 1976).
Hylte Femsjö Bökeberg se primäruppgifter.
Jönköping Gränna Bunnström (A. Stackelberg enligt Lundequist 1925). Huskvarna Sanna 1908 (S. Nordenstam i UPS). Rogberga Tenhult 1894; Åkerby 1891 (båda P. Söderlund i S). Visingsö Rönäs 1877 (J. E. Zetterstedt i UPS). Enligt Zetterstedt (1878a) flera stora buskar ´i diken vid stora alléen i ekplanteringarne ofvan Rönäs´.
Nässjö Almesåkra 150 m SV Djursbygget (6E6f 2748), hagmark, 1984 (EA, !ThK), buskage på 8 m 2 1994 (IB). Barkeryd (Scheutz ms). Malmbäck 600 m SV Berg (6E7e 2929), sandig grässluttning, 1990 (IB, belägg i OHN, !ThK), buskage på 9 m 2 1994 (IB); 700 m V Floryd (6E8e 0119), tämligen torr betesmark med ljung och stagg, 1 ex i öster i vägskälet, 1985 (TM ThK BE, belägg i LD), 1987 (BE, belägg i LD), 1994 (IB); ´vid byvägen ned till Söndrarp, i kärr N jämte bäcken och V intill landsvägen´ 1928 (G. Haglund i S).
Sävsjö Stockaryd 200 m VSV till SV stationen (6E1f 0117), industriområde, 1989 (BrL EP EN), ej sedd 1994 (BrL). Sävsjö 1885 (G. E. Hyltén-Cavallius i S); Eksjöhovgård (G. E. Hyltén-Cavallius enligt Scheutz 1885). Vrigstad Biskopsbo 1893–94 (W. A. G. Wetter i S), ´i ängarne samt på den höga skogskullen´; Grävelsön (båda Wetter ms 1894); Köpstad (Forsander ms 1820), utmed ån vid Köpstad 1823 (J. Forsander i UPS), 400 m SV den södra gården i Köpstad (6E2e 0203), tre buskar på en torr ren mellan åker och bete i sluttningen mot ån, 1987 (EP ThK SG, belägg i LD), 1992 (SD, belägg i OHN), flera 2002 (EP MgE ThK); Pelikroken (6E1d 3744), sandmark, 1987 (BrL EP EN, belägg samlat av TM i OHN), 1 buske 1994 (BrL); 300 m V Rosentorpet (6E1e 4102), hyggeskant, 1987 (TM EvG).
Vaggeryd Svenarum 1897 (P. G. E. Theorin i LD).
Vetlanda Alseda 600 m OSO Sandhem (6F3e 0326), åkerkant, 2001 (MM, belägg hos finnaren). Stenberga 100 m NNV Gransjömåla (6F0f 2045), betesmark, 1986–89 (TF, belägg från 1989 i LD, !ThK), 2005 (CrA). Vetlanda 1883 (A. Samuelson i S); Upplanda 1885 (A. Samuelson i S).
Vimmerby Frödinge Alsta 200 m SV bycentrum (6G9b 2131), stenig betad fuktäng, 1976 (BD, belägg i Vvik, !ThK), flera buskar 1983 (T. Karlsson i LD). Tuna 300 m SSV Runeholm (6G6c 4339), strandkärr, 1984 (ST BD). Vimmerby Vimmerby i Tuvelyckan (Lund 1863).
Västervik Hallingeberg Kogaren nära Hallingebergsåns utlopp (7G2f 0420), strand, 1979 (StK, belägg hos finnaren, !ThK); Långrammen 300 m V Nagelstad (7G2f 3416), strand, 1990–91 (StK).
Växjö Gårdsby Kråkenäs, ängshejan [svårläst] 1899 (O. Köhler i S som S. aurita × repens, ombestämning B. Floderus 1934). Växjö Kvarnhagen (Scheutz 1881).

Osäkra uppgifter.
Emmaboda Algutsboda Fiskesjö by (Fiskesjö 1977 under namnet S. livida); belägg saknas. Hultsfred Vena Togölsmossen. En uppgift om en ängsvidehybrid härifrån (Nettelbladt 1973) får lämnas därhän; ängsvidet inte är känt från socknen. Jönköping Angerdshestra Bengtsbryna 100 m O den norra gården (6D8h 2920), betesmark, 1997 (EF); belägg saknas och växten har ej gått att återfinna. Hakarp/Huskvarna och Järstorp/Jönköping/Ljungarum (Wirdemark & Thulin 1972); uppgifterna om Salix i denna publikation är inte pålitliga. Kalmar Kalmar Kalmartrakten allmän (Westerlund 1852b under namnet S. depressa, övertaget från D. G. Petersson ms ca 1850), förefaller suspekt även om det finns en uppgift ´tagen vid Berga i sommar´ i dagboken (Westerlund ms 1850); ´Calmar etc.´ hos Sjöstrand (1863, under samma namn) går sannolikt tillbaka på Westerlunds uppgift. Oskarshamn Oskarshamn (Ejneby 1974 under namnet ängsvide) och Misterhult Örö 1979 (Götmark ms 1979 under namnet ´ängsvide?´) refererar till de uppgifter som dementerats av Rühling (1997). Uppvidinge Nottebäck Marhult, en buske (J. P. Gustafsson ms 1912, ms 1921, under namnet S. depressa); bestämningen angavs dock som ej fullt säker. Vetlanda Alseda (G. R. Elgqvist enligt Scheutz ms; C. Lindman enligt Hård ms 1924); Lindmans belägg från Alseda 1870 (i S) ombestämdes till S. aurita av ThK 1999. Vimmerby Tuna ´6G7g (Hällerum)´ 1971 (S. Tunek i Vvik); uppgiften avser troligen den ovan citerade lokalen i Tuna (6G6c på gränsen till 6G7c). Västervik Törnsfall 1886 (P. Segerstedts herbarium enligt Stenar ms); arket har dock ej blivit återfunnet. Växjö Dädesjö Linnebjörke, sparsamt (Hård 1914); belägget har ombestämts till odonvide S. myrtilloides; Näsby (J. P. Gustafsson ms 1912, under namnet S. depressa); bestämningen angavs som ej fullt säker. Sjösås Sjösås äng 1956 (S. Åberg i OHN); bestämningen har inte kontrollerats.