Borsttåg är i Norden utpräglat sydvästlig och dess nordostgräns löper genom Småland. Arten växer på fuktig, näringsfattig torv, grus eller sand. Den förekommer framför allt i låg vegetation i ogödslad betesmark tillsammans med krypvide Salix repens, stenmåra Galium saxatile, hirsstarr Carex panicea, knägräs Danthonia decumbens och stagg Nardus stricta, ibland också med klockljung Erica tetralix. Man finner den också i gles, mager skog och vid sjöstränder. Arten gynnas av störning och uppträder längs stigar och skogsvägar, på dikeskanter samt i gamla grustag.
Växten var inte populär bland gamla tiders bönder. ´De utbredda, mot marken tryckta, hårda bladen gäckar lien liksom Nardus [stagg]. Förhatligt för lantmannen, antyder gräset en våt, tuvig och mycket mager jordmån´ (Linné 1755).
Första fynd
Bygdenamn och bruk
Utbredning
Funnen i 637 rutor; tidigare uppgifter från 238 rutor. Vanlig i sydvästra Småland, i västra delen av höglandet och i östra fattigområdet, ganska sällsynt nära kusten i södra och mellersta Kalmar län, i övrigt sällsynt. – Ursprunglig (men starkt kulturgynnad).
Lokaler
Oriktig uppgift.
Den Juncus capitulis psyllii, som Linné (1745b) såg växa allmänt i ängarna kring Eksjö Eksjö är inte borsttåg, som påstås i kommentarerna till von Sydows vittspridda utgåva av arbetet, utan knippfryle Luzula campestris.
