skvattram
Rhododendron tomentosum
Ledum palustre
Skvattram är i Norden en nordöstlig art som dock sällsynt når Hallands kust och norra Skåne. Arten växer på våt eller fuktig torv. I östra Småland är den en karaktärsväxt för tallmossarna och tallsumpskogarna, där den kan förekomma i stora bestånd. Andra biotoper är fattigkärrskanter, stränder av skogstjärnar och myrgölar samt myrfragment i hällmarkssänkor, inte minst i klippskärgården.
Funnen i 1199 rutor; tidigare uppgifter från 480 rutor. Vanlig i östra Småland, avtagande mot sydväst, i Sunnerbo och Västbo sällsynt. Frekvensskillnaderna är större än vad som framgår av kartan. I östra Småland finns den ofta på många platser i varje ruta och utgör ett framträdande inslag i våtmarksvegetationen. I västra Småland är bestånden få, individfattiga och oftast svårfunna. – Ursprunglig.
Skvattram är i Norden en nordöstlig art som dock sällsynt når Hallands kust och norra Skåne. Arten växer på våt eller fuktig torv. I östra Småland är den en karaktärsväxt för tallmossarna och tallsumpskogarna, där den kan förekomma i stora bestånd. Andra biotoper är fattigkärrskanter, stränder av skogstjärnar och myrgölar samt myrfragment i hällmarkssänkor, inte minst i klippskärgården.
Funnen i 1199 rutor; tidigare uppgifter från 480 rutor. Vanlig i östra Småland, avtagande mot sydväst, i Sunnerbo och Västbo sällsynt. Frekvensskillnaderna är större än vad som framgår av kartan. I östra Småland finns den ofta på många platser i varje ruta och utgör ett framträdande inslag i våtmarksvegetationen. I västra Småland är bestånden få, individfattiga och oftast svårfunna. – Ursprunglig.
Första fynd
Tidigast noterad i en handskrift av den unge Linné (ms 1728) under namnet Ledum rosmarini folio [Ledum med rosmarinlika blad] men utan lokaluppgift. Först publicerad i Flora svecica (Linné 1745a) genom att det småländska namnet skväkra nämndes. Den första någorlunda precisa uppgiften finns hos Modéer (1767 under namnet Ledum palustre); han angav att växten var karakteristisk för ´sank mosslupen vattuskuren äng´ i Kalmar Halltorp och Mortorp.
Bygdenamn och bruk
skväkra (Linné 1745a; olika uttalsformer av detta namn dominerar i olika delar av landskapet); moss-svacke (Ödestugu), moss-svicker (Rogberga); svinaskväcker, svinaskvickra (några socknar i Jönköpings län; har använts som medicin för grisar); nattskatta (Långaryd); pors, porsris (Väckelsång samt flera socknar i norra Kalmar län; bladen nyttjades som ersättning för porsblad och humle då man smaksatte öl), getpors (Hässleby; Bruce ms 2); sävebom (Västbo; J. Christoffersson ms 1993b). Troligen är det denna växt som avses med lushumle (Asa; brukad mot löss på husdjur och människor). – Alla namnen utom de särskilt angivna hos Vide (1966).
