grönpil
Salix × fragilis
Mer information om arten

Grönpil är en hybrid mellan vitpil S. alba och knäckepil S. fragilis. Den är mycket variabel och omfattar såväl former med varaktigt håriga blad som former där blad och kvistar endast som unga är svagt håriga. De sistnämnda brukade tidigare föras till knäckepil, men numera anser man att den rena knäckepilen är helt kal även på ungskotten; med denna avgränsning är ren knäckepil mycket ovanlig i Småland.

Grönpilen har odlats länge i Sverige som prydnadsträd, framför allt i herrgårdsparker. Den förvildas lätt, framför allt genom att kvistar bryts av och slår rot. Som förvildad växer den främst på näringsrik lera eller sand vid stränder av sjöar och vattendrag, gärna i och vid strömsträckor och oftast i sällskap med klibbal. Man påträffar den även i strandkärr, dammkanter och diken, längs vägar och på tippar.

Under inventeringen registrerades former med svagt håriga blad som knäckepil, sådana med starkare håriga blad som grönpil. Eftersom ren knäckepil är så sällsynt har hela materialet redovisats som grönpil.

Första fynd

Först publicerad av Wåhlin (1769) från trakten av Jönköping Jönköping ´wid watten´. Uppgiften publicerades under namnet S. fragilis men avser sannolikt grönpil (jämför nedan). – Under ett namn som formellt tillhör hybriden (S. fragilis β Russeliana) först publicerad av Hartman (1838), baserat på en uppgift av Elias Fries. Det första daterade belägget är taget 1824 i Torsås Söderåkra (Elias Fries’ herbarium i UPS under namnet S. fragilis, ombestämt till hybriden av B. Floderus 1928).

Bygdenamn och bruk

Bygdenamn. Det som förr kallades knäckepil och nu grönpil gick hos E. Fries (ms 1810a) under namnet jälster (hans namn för jolster S. pentandra var wekar).

Utbredning

Funnen i 466 rutor; tidigare uppgifter från 74 rutor. Utbredning mycket ojämn. Vanlig i Tjust och Möre, söder och öster om Vättern, längs Emån samt nära Åsnen, i resten av Småland ganska sällsynt. – Förvildad; bofast.

karta