Detta björnbär beskrevs ursprungligen av H. Hylander (1958) som en underart av gyllenbjörnbär, R. aureolus ssp. albiflorus. Till den förde han all R. aureolus från Blekinge; den avviker från gyllenbjörnbär genom att ha vita blommor och annan form på blomställningen och dess stödblad. Artrang, under namnet R. hylanderi, fick växten av Pedersen & Martensen (1993). De publicerade också en karta, som visar en kustbunden förekomst i nästan hela Blekinge. Den nordligaste lokalen är Kristianopel ej långt från Smålandsgränsen. Arten har senare även blivit funnen i Skåne.

Under arbetet med den nya arten förde Pedersen preliminärt tre insamlingar från sydligaste Småland till denna. R. aureolus ssp. albiflorus kom därför att nämnas från Kalmar län hos Pedersen & Schou (1989). Från två av lokalerna (i Emmaboda Vissefjärda) insamlades nytt och bättre material; det fördes till R. aureolus och lokalerna redovisas här som osäkra under denna art. Den tredje insamlingen, från Torsås Torsås Norra Vetlycke 1988 (ThK, belägg i S) har inte ombestämts men togs likväl inte med då R. hylanderi publicerades; samma öde vederfors en insamling från Valdemarsvik Tryserum Skrickerum 1928 (Å. Gustafsson i S), som A. Pedersen bestämde till R. hylanderi 1991. – Blekingebjörnbär är alltså inte säkert känt från Småland.