F. stricta, F. trachyphylla
Hårdsvingel är ursprunglig i norra Mellaneuropa och möjligen också i Danmark. I Sverige är arten från början insådd. De äldsta svenska förekomsterna utgörs av parkgräsmattor som anlades på 1860-talet (Hylander 1943). Senare (åtminstone från 1893, Lyhagen 1991) salufördes hårdsvingel som vallgräs för torra, lätta jordar, och arten används ännu i gräsfröblandningar.
I Småland växer hårdsvingeln på torr, solöppen eller lätt beskuggad, näringsfattig mark, helst på sand eller sandig morän. De flesta lokalerna utgörs av gräsmattor, vägslänter och stationsområden. Arten är något konkurrenskänslig och i slutna gräsmattor brukar den framför allt återfinnas i kanterna. Den har huvudsakligen spritts under 1900-talet. En uppgift om tidigare insådd finns dock hos Wetter (ms 1894) som angav att arten ´har under senare åren börjat odlas i ådalen´ i Sävsjö Vrigstad; tyvärr finns det inte belägg.
Förväxlingsmöjligheter.
Hårdsvingel hör till artgruppen kring fårsvingel F. ovina men är på grund av sin grovlek och sina stora småax mera lik tuvade former av rödsvingel F. rubra. Säkraste skiljekaraktären är att sidoskottens bladslidor är slutna nästan till toppen hos rödsvingel (kanterna är ihopvuxna), men öppna hos hårdsvingel (dess kanter går dock om lott). I regel (men inte alltid) har hårdsvingel en distinkt gråblå färgton. – Hårdsvingel urskildes i svenska floror först hos Lindman (1918, som F. ovina ssp. duriuscula) och tidiga litteraturuppgifter utan belägg är inte möjliga att tolka.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 607 rutor; tidigare uppgifter från 40 rutor. Ganska vanlig och jämnt spridd i större delen av landskapet, dock ganska sällsynt längst i nordost. – Sentida inkomling; bofast.
Lokaler
Uppgifter från tiden före 1960.
Eksjö Ingatorp Bruzaholm, Gärdesbacka 1933 (B. Jungstedt i GB).
Hylte Femsjö Femsjö prästgård (Hård 1924). Långaryd Landeryds bangård 1919 (F. Hård i GB, !ThK 1984).
Jönköping Bankeryd Falköping–Nässjöbanan (Almquist 1957). Huskvarna 1925 (N. Hylander i UPS).
Kalmar Kalmar 1930 (S. Waldheim i LD); stadens södra omgivning 1944 (G. Kjellmert i GB LD S och UPS). Ryssby Drag 1919 (R. Sterner i UPS); Rockneby station på järnvägsbanken 1922 (R. Sterner i S). Voxtorp Ekenäs, betesmark N om samhället 1938 (R. Sterner enligt Sterner ms 1).
Mönsterås Fliseryd Läggevi 1922 (O. Köhler i S). Ålem stationen (Sterner 1933); Timmernabben, sandig skräpmark, 1954 (E. Asplund i S).
Oskarshamn Döderhult Påskallavik, landsvägskant och på kyrkogården (Sterner 1933).
Sävsjö Hultsjö 1906 (Sandblom enligt Sterner ms 1).
Tingsryd Södra Sandsjö prästgård (Hård 1924).
Vaggeryd Tofteryd Skillingaryd (Hård 1924).
Värnamo Värnamo se primäruppgifter.
Västervik Hjorted Totebo station, gräsmatta, 1933 (Almquist ms 1975). Västervik Ekenäs se primäruppgifter; Hospitalet 1929 (Almquist ms 1975); Slottsholmen, torr backe, 1921 (C. Lindman i S); staden, flerstädes i gräsmattor 1933–46 (Almquist ms 1975).
Växjö Växjö Evedal, brunnsparken, 1943 (N. Hylander i UPS).
Åtvidaberg Gärdserum Kvistrum 1941 (N. Hylander enligt Hylander 1943).
Älmhult Hallaryd Sjuhult (Hård 1924). Stenbrohult Möckelsnäs i gräsmatta 1955 (Sylvén 1957).
Osäkra uppgifter.
Följande tidiga uppgifter, de flesta under namnet Festuca duriuscula, gäller säkerligen inte hårdsvingel utan tuvade former av rödsvingel. – Småland (Scheutz 1857, 1864). – Kalmar län (E. Fries ms utan år). – Kronobergs län (Areschoug 1878). – Hultsfred Virserum 1851 (Westerlund ms 1851). Jönköping Visingsö Näs; Stigby (båda Zetterstedt 1878 under namnet F. ovina var. straminea). Kalmar Kalmar (Westerlund 1852). Nässjö Nässjö (O. N. Samsjö enligt Leffler 1866). Oskarshamn Misterhult Lindnäs (Wimmerstedt ms 1843); Örö (Zantezon ms 1844). Sävsjö Vrigstad Biskopsbo; Lundholmen; Sunnerby; Ågården på backarna mot Blommedala (Wetter ms 1894). Tranås Linderås Rosendal, hage, 1847 (E. L. Petersson ms 1847). Vimmerby Vimmerby tämligen allmän (Lund 1863). Västervik Hjorted Nynäs (Östberg ms 1867). Västervik Brevik; Peru, båda 1855 (Heinrici ms 1856).
