Aspen bildar inte skogar men däremot dungar. Den trivs särskilt väl på fuktig, mullrik och blockig mark med rörligt markvatten. Trädet är ljusälskande och växer gärna i bryn och i glest bevuxna bergbranter. Då enstaka aspar påträffas inne i skogarna har de oftast funnits där innan de andra träden växte upp. Aspen är ett pionjärträd vars fröplantor snabbt slår upp i täta bestånd på igenlagda åkrar, vägslänter och i synnerhet brandfält. Då äldre aspar avverkats blir rotskotten särskilt talrika. Där det inte går att finna någon som helst variation i ett aspbestånd då det gäller bladform, barkfärg, grenighet eller andra egenskaper rör det sig troligen om en enda klon, som uppkommit ur samma träd. Aspen växer i början snabbt men blir inte särskilt gammal, som mest drygt 100 år.
Märkesträd. Den största asp som påträffades under inventeringen växer vid Toverum i Vimmerby Locknevi. Den har en höjd av 31 meter och en stamomkrets på 310 cm.
Första fynd
Bygdenamn och bruk
Variation
Utbredning
Funnen i 1412 rutor; tidigare uppgifter från 282 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Lokaler
Uppgifter om jätteasp.
Emmaboda Långasjö 250 m O Blackagöls S-spets (4F4e 2247), ett par träd bakom ladugård, nog planterade (ThK, belägg hos finnaren, !N. Karhu).
Nässjö Norra Sandsjö Hägganäs, allé vid gården, 1939 (A. Svensson i S).
Oskarshamn Döderhult Södra Vånevik (5G7h 4841), ett par träd i skogsbryn intill väg, 1993 (ÅR, belägg i LD och OHN, i LD !ThK).
Uppvidinge Älghult 200 m O Hättemåla Södragård (5F3i 2314), aspdunge i beteshage, 1973 (JC, belägg i LD), Lundby (5F3i 3210), hagmark, ca 1986 (CM LtS).
Älmhult Stenbrohult Möckelsnäs, på tre platser, 1955 (Sylvén 1957; belägg i LD).