Ängsmyskgräs har i Europa en västlig utbredning men förekommer även utmed Nordamerikas atlantkust. Underarten publicerades av Weimarck (1970) från Småland. Material från ett par av lokalerna har dock senare bestämts om till det senare beskrivna ryska myskgräset, och övriga uppgifter (som ej har nygranskats) måste därför betecknas som osäkra.
Lokaler
Material som förts till ängsmyskgräs.
Aneby Frinnaryd Sundhultsbrunn 1917 (B. Holmgren i LD, 1970 bestämning G. Weimarck till ssp. odorata men osäker); 1987 ombestämd till ryskt myskgräs. Nässjö Almesåkra 350 m V Hylte (6E6f 2108), sankäng, 1983 (EA, bestämning G. Weimarck); kan vara ryskt myskgräs, då bestämningen gjordes innan detta beskrevs. Nässjö 200 m NV den nordvästra delen av Gisshultsjön (G. Weimarck 1971); senare ombestämd till ryskt myskgräs (Weimarck 1986). Nässjö Runnerydssjöns stränder 1909 (A. Hülphers i S, med tvekan bestämd till ängsmyskgräs 1970 av G. Weimarck); bestämningen har inte bekräftats senare. Sävsjö Sävsjö Brunnsekärret (G. Weimarck 1971) = 900 m SSO Mossaryd (6E2f 2514), fuktig, näringsrik mark, 1992 (JC, belägg hos finnaren); bestämningen har inte verifierats senare.