stor trampört
Polygonum aviculare subsp. aviculare
P. aviculare ssp. heterophyllum
Stor trampört har stora, röda blommor samlade i stjälk- och grenspetsar, och stjälkbladen är betydligt bredare och större än grenbladen. Den föredrar ganska näringsrik, öppen mark utan eller med sparsam växtlighet. Den är ursprunglig på havsstränder och växer både på sand-, klapper- och klippstränder, särskilt där marken berikats av drift. Långt mera spridd är den dock på kulturmark, särskilt i åkrar och trädgårdsland och på ej alltför starkt nött skräpmark (exempelvis kring hus, i grustag, på jordhögar och vägkanter). Underarten är vanligast och mest utpräglad i södra och mellersta Sverige men finns i hela landet.
Belägg har granskats från 22 rutor och 42 tidigare lokaler. Underarten förekommer i hela Småland och är nog ganska vanlig men ses åtminstone traktvis betydligt mindre ofta än smal trampört ssp. neglectum. – Ursprunglig.
Stor trampört har stora, röda blommor samlade i stjälk- och grenspetsar, och stjälkbladen är betydligt bredare och större än grenbladen. Den föredrar ganska näringsrik, öppen mark utan eller med sparsam växtlighet. Den är ursprunglig på havsstränder och växer både på sand-, klapper- och klippstränder, särskilt där marken berikats av drift. Långt mera spridd är den dock på kulturmark, särskilt i åkrar och trädgårdsland och på ej alltför starkt nött skräpmark (exempelvis kring hus, i grustag, på jordhögar och vägkanter). Underarten är vanligast och mest utpräglad i södra och mellersta Sverige men finns i hela landet.
Belägg har granskats från 22 rutor och 42 tidigare lokaler. Underarten förekommer i hela Småland och är nog ganska vanlig men ses åtminstone traktvis betydligt mindre ofta än smal trampört ssp. neglectum. – Ursprunglig.
Första fynd
Den första någorlunda säkra noteringen finns hos L. C. Wiede (ms 1820). Han anger nämligen att P. aviculare var. monspeliense i Vimmerby Locknevi växer ´på åkrar tillsammans med P. aviculare ... passim [här och där]´. Var. monspeliense är ett förr använt namn för stor trampört och Wiede hade alltså uppfattat skillnaden mellan den och det som han betecknade som huvudarten, smal trampört (eller spetstrampört; bägartrampört och nordtrampört är inte aktuella i åkermiljö). Först publicerad av Hård (1920) under namnet P. heterophyllum från Värnamotrakten. Belägg saknas dock och uppgiften kan delvis avse smal trampört ssp. neglectum. – Första belägg från Västervik Västervik 1867 (A. P. Gustafsson i LD under namnet P. aviculare, bestämt till underart av ThK 1999). [Om ett eventuellt tidigare belägg se under nordtrampört ssp. boreale.]
Lokaler
Belägg sedda från alla kommuner utom Aneby, Gnosjö, Hultsfred, Lessebo, Uppvidinge, Vaggeryd, Åtvidaberg och Älmhult.