kabbleka
Caltha palustris
Kabblekan växer vid stränder av sjöar, åar, bäckar och diken, i lövkärr och lövsumpskogar samt på fuktiga betesmarker. Arten gynnas troligen av bete, eftersom kor och hästar undviker den färska växten.
Första fynd
Först uppgiven från Småland av Linné (1745a), indirekt genom att han angav det småländska namnet kabbalök. Från en specifik plats först nämnd av Modéer (1767) från ´starr- och ma-vall´ [ett slags slåttermark] i Kalmar Halltorp och Mortorp.
Bygdenamn och bruk
Bygdenamn. Hos Linné (1745a) kallas växten kabbalök. Holmberger (1780) har kabbeleka från Västervik. Bruce (ms 2) anger näckros och gulnäck från Vena respektive Hässleby. Ett spritt namn var bäckablomma. Samuelsson (1928) har beckablomma från Nottebäck; bäckarötter har antecknats från Bankeryd. – I Fryele (Forsander ms 1810b) användes namnet skabbroser; detta namn liksom skabbablomma och skabblocka brukades i flera socknar längst i väster (medel mot vårtor och hudutslag) – men i Båraryd, varifrån klådablomma är antecknat, troddes växten däremot orsaka skabb! Namnen kalvablomma och kalvrosor har väl samband med att det inte minst var kalvar som drabbades. – Då inget annat anges återfinns namnen ovan hos Vide (1966), som också återger föreställningarna om hudutslag och om botandet av dessa.
Utbredning
Funnen i 1342 rutor; tidigare uppgifter från 311 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.