Stubbtåg växer på tidvis fuktig jord. Vid havet förekommer den dels i saltvattenstänkta klippspringor, dels i strandängar, där den brukar uppträda på något torrare mark än salttåg. Innanför havsstranden växer arten på hårt trampad eller nött, ofta gödslad mark, t.ex. på gårdsplaner och vägkanter, längs stigar och vid vattningsställen. Den etablerar sig gärna på hällmark och vid sjöstränder. Åtminstone i Tranåstrakten har arten, liksom grått saltgräs Puccinellia distans, blivit en karaktärsväxt vid länsvägarna.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 206 rutor; tidigare uppgifter från 84 rutor. Ganska vanlig nära kusten i nordost samt mellan Vättern och östgötagränsen, i övrigt ganska sällsynt i landskapets nordöstra hälft; i sydväst mycket sällsynt. – Ursprunglig vid kusten, i övrigt en troligen sentida kulturföljeslagare.
Lokaler
Lokaler i sydväst.
Gislaved Ås Västra Sunnerås (Scheutz ms 1864).
Ljungby Södra Ljunga Boarp (J. E. Strandmark enligt Scheutz 1871); Läsaryd (Strandmark & Strandmark ms 1870).
Sävsjö Hultsjö 100 m N Lilla Kråkhult (5E9g 2145), vägren, 1986 (EP EN).
Tingsryd Väckelsång 1925 (B. Svensson i BSvens).
Växjö Asa Kråketorp (5E8h 0628), bol, 1989 (AN). Berg Sandvik nära sjön Stråken, 1926–27 (Falck ms 1928). Uråsa Bosatorp (4E6j 2349), ladugårdsplan, 1982 (GW, !ThK). Öja Usteryd vid sjön Salen, 1940-talet (Angser 1974).
Älmhult Göteryd 650 m OSO Örtorpet (4D4h 0707), fuktig gräsbevuxen strand, 1981 (SK).
Osäkra uppgifter.
Kalmar Kalmar allmän (Petterson ms); osäkert, eftersom salttåg J. gerardii, som är vanlig på stränder i Kalmar, inte nämndes. Värnamo Kärda 1870 (H. Fogelin i Finnved, !ThK); kanske feletiketterad.
