getapel
Rhamnus cathartica
Vägtorn
Getapel växer på frisk eller torr, näringsrik jord i lövskogsbryn, gläntor, dungar och beteshagar, på snåriga backar och åkerholmar samt på vägkanter. Arten är värmekrävande och föredrar ljusöppna eller lätt skuggiga miljöer. Den förekommer mest som enstaka exemplar och bildar inte bestånd.
Första fynd
Tidigast noterad av Modéer (1767) i en beskrivning av Halltorp och Voxtorp socknar i Kalmar: ´den högländigare [ängen] är mäst öfveralt bewäxt med Buskar och Trän af ... Rhamnus cathart. som har många namn, Ingentorn, Vahlbjörk, Getebärs- eller Geteraggsträd ...´. – Växten är fortfarande spridd i Halltorp.
Bygdenamn och bruk
valbjörk (Linné 1741; ”vala” = dvala; man trodde att busken orsakade svindel och medvetslöshet; namnet enligt Bruce ms 2 också känt från Kristdala eller Virserum); väretorn (Scheutz ms; “väre“ = troligen “värn“ [mot häxor]); fansbett (Älghult, J. Christoffersson ms 1993b); ”då ytterbarken skrapas av syns get- eller bockhårsliknande trådar, som enligt gammal föreställning fastnat då Den Onde stångade busken”. – Se även under Primäruppgift.
Utbredning
Funnen i 481 rutor; tidigare uppgifter från 173 rutor. Ganska vanlig men ojämnt spridd i landskapets nordöstra hälft, sällsynt i mellersta södra Småland, saknas i väster. – Ursprunglig.
