Renkavle förekommer på Öland och Gotland samt i västra Skåne som ett sent inkommet men bofast åkerogräs. I Småland är arten tillfällig. Fyndet i Kalmar Kalmar 1921 gjordes på barlast som kommit från Bordeaux samma år (Blomgren 1922). På de övriga lokalerna var växten troligen införd med frövaror.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 4 rutor. – Tillfällig.
Lokaler
Samtliga lokaler.
Hultsfred Virserum Ramsebo 1971 (B. Danielsson ms).
Hylte Färgaryd Hyltebruk, Gamla Realskolan (5C4i 2242), nysådd gräsmatta, 2000 (S. Maslo, belägg i OHN); P-plats mellan Gamla Realskolan och Malmögården (5C4i 2244), skräpmark, 2001 (S. Maslo, belägg hos finnaren, !KjG).
Kalmar Kalmar Tjärhovet 1921 (N. Blomgren i LD, G. Haglund i S), 1942–43 (T. Sundin enligt Sterner ms 1, bestämning C. Blom).
Värnamo Fryele se primäruppgifter.
Västervik Västervik se primäruppgifter.
Ej accepterade uppgifter.
Ljungby Agunnaryd Marsholm och Sandören (I. Christoffersson 1981); växten uppgavs under namnet renkavle, men troligen menades något annat gräs. Västervik Loftahammar Aleglo ´holmen´ 1843 (Zantesson ms 1843 under namnet Brachypodium pinnatum, rättat till Alopecurus agrestis av recensenten); det kunde vara en barlastförekomst, men från platsen nämndes i övrigt bara inhemska torrängsarter. Växjö Växjö Söderleden, riklig på nyanlagd vägslänt, 1980 (Mossberg 1981); belägget var dock ängskavle A. pratensis. Östra Torsås Askeberga, sparsamt, utan år (J. Johannesson i OHN); möjligen en av Johannessons odlingar.