baldersbrå
Tripleurospermum inodorum
Matricaria inodora, M. maritima ssp. inodora, M. perforata
Baldersbrå växer på torr till fuktig jord. Arten kräver inte men uppskattar kväverik mark. Den är ett vanligt, och särskilt förr ett besvärligt, åkerogräs. Vidare uppträder den på all slags öppen jord, särskilt kring gårdar, på vägkanter, grusplaner och skräpmark. Den är även vanlig på havsstränder, särskilt i tångberikade miljöer. – Växten undviks av betande djur.
Funnen i 1386 rutor; tidigare uppgifter från 201 rutor. Mycket vanlig. – Gammal kulturföljeslagare.
Baldersbrå växer på torr till fuktig jord. Arten kräver inte men uppskattar kväverik mark. Den är ett vanligt, och särskilt förr ett besvärligt, åkerogräs. Vidare uppträder den på all slags öppen jord, särskilt kring gårdar, på vägkanter, grusplaner och skräpmark. Den är även vanlig på havsstränder, särskilt i tångberikade miljöer. – Växten undviks av betande djur.
Funnen i 1386 rutor; tidigare uppgifter från 201 rutor. Mycket vanlig. – Gammal kulturföljeslagare.
Första fynd
Tidigast noterad i slutet av 1700-talet från Aneby Lommaryd Skareda (Ljungh ms under namnet Chrysanthemum inodorum). – Först publicerad av Elias Fries (1825) från Hylte Femsjö, då uppfattad som inkommen (advena).
Bygdenamn och bruk
vitört (Linné 1751); tysk prästkrage (Långaryd; ”tysk”= utländsk; Vide 1966); willa (= vilda) karla blommor (E. Fries ms 1810a); lusborste (Västbo härad; J. Christoffersson ms 1993b); körkkoner (Blackstad, Locknevi, Odensvi, Hallingeberg, Västervik; Bruce ms 2). Se vidare under åkerkulla Anthemis arvensis!
Variation
På havsstränder växer en form av baldersbrå med korta, köttiga bladflikar. Den förväxlas ofta med strandbaldersbrå T. maritimum, som dock är flerårig, har kortare strålblommor, mörkare holkfjäll och annorlunda utformade frukter.