Smålands flora - plattlummer

plattlummer

Lycopodium complanatum

Lycopodium complanatum, L. complanatum ssp. complanatum; jämna

Plattlummer växer på grovkornigt underlag, oftast i torra eller friska, glesa och mossrika tall- och barrblandskogar. Den är mindre vanlig i blåbärsgranskogar och sällsynt på rena tallmoar. Arten föredrar gläntor i gammal skog, kraftledningsgator och skogsvägskanter men kan någon gång påträffas i mossiga, nordvända vägskärningar. Huvudstammarna kryper ytligt, ofta i mossan eller i förnatäcket. Den växer ibland tillsammans med mattlummer Lycopodium clavatum. Bestånden är oftast små.

Första fynd

Artens förekomst i Småland var känd för Linné (1745a), då han angav att växten kallade jämna i landskapet. Den första lokaluppgiften gavs av Wåhlin (1769): omkring Jönköping ´uti skogar´.

Bygdenamn och bruk

jämna (Linné 1745a), jamne m.fl. former (Dalhem, Högsby, Tofteryd; Vide 1966). – ”Den som vet om ett jämningsställe bevarar kunskapen om detta som en djup hemlighet, såsom hemligheten med ett guldfynd. Jämning är lika grönt året runt. Man kan krafsa fram det under snön, om det behövs, lika friskt som på våren. Och vid midsommar och på hösten likaledes. Det växer i långa grova revor och liknar grovbladig, mycket ljusgrön cypress. Jämning borde istället heta evighetsgrönt, liksom det fanns evighetsblommor” (Långasjö, Bergstrand-Poulsen 1937). – Man band girlanger eller hängde revor kring tavlor och i lampor. I Hallingeberg använde man arten till begravningskransar (Bruce ms 2).

Utbredning

Funnen i 205 rutor; tidigare uppgifter från 111 rutor. Ganska vanlig i centrala Jönköpings län, i delar av Hultsfred och Vimmerby samt i fattigmarkerna i nordöstra Kronobergs län; i resten av landskapet sällsynt eller mycket sällsynt. Den nordiska utbredningen har en nordöstlig tendens. – Ursprunglig.

Arten är svår att avgränsa mot mellanlummer D. × zeilleri och enstaka markeringar på kartan kan representera denna.

Lokaler

Isolerade lokaler i öster och söder:
Emmaboda Långasjö 1902 (G. R. Elgqvist i GB LD S). Vissefjärda (4F3h), grustag 1987 (G. Pettersson, belägg i Emdal).
Högsby Högsby SSV Källtorp (5G4f 4511), torr tallskog på ås, 1989 (SL).
Kalmar Kalmar 1850 (C. A. Westerlund i S). Karlslunda Idehult (R. Westling i S). Kläckeberga vid triangelpunkt 12,71 (4G7g 2313), vägdike i tallskogsmo, 3–4 ex 1990 (CrA), 1994 (SD, belägg i OHN), 14 skott 2005 (CrA). Ryssby 600 m NV Rev (4G8i 4701), tall-lavhed, 1988 (CM). Åby Stävlö (Sjöstrand 1863).
Mönsterås Mönsterås Karlslund (5G5g 2641) 1991 (KP).
Nybro Bäckebo 600 m VSV Millemosse (5G1d 4442), kraftledningsgata, 1988 (VW, !GW).
Tingsryd Almundsryd 1926 (Murbeck ms); 400 m NNV Grävlingeberg (4E2f 4821), torr barrskog, 1988 (JEH). Södra Sandsjö 700 m NNV Björkelund (4F2a 0645), nyplanterad barrskog, 1991 (I. Björegren). Urshult (Scheutz 1864); Stengårdsslätt 200 m VSV den västra gården (4E3h 0824), stenig backe mot SV, 1984 (RF).
Västervik Törnsfall Hjortens S-spets vid järnvägen, ca 1945 (Westberg enligt B. Danielsson ms); Rössle 1861 (A. P. Gustafsson i LD, C. F. Willd i S). Ukna 450 m SO Åberget (7G7g 4210) 1983 (FL MgL). Västervik 1880 (F. Berggren i PerBrahe), 1894 (Anonym i GB).
Åtvidaberg Hannäs Grävsätter 1878 (A. R. Dahlgren i OHN PerBrahe och S); 500 m SO Sofielund (8G0f 2420) 1982 (MgL EG FL, belägg i Norrk).