Luddbjörnbär var i Sverige tidigare känt endast från Skåne. Efter upptäckten 1983 tillbringade luddbjörnbäret 20 år i obemärkthet, men 2003 och 2004 upptäckte Tomas Burén att arten var vittspridd inom den ruta där fynden gjordes 1983; han fann den på minst ett 40-tal punkter (Burén 2003, med kartor). Det är svårt att tro att den var så vanlig redan 1983. Snarare är den i en spridningsfas, kanske efter att ha kommit in vid planteringen av talldungen 400 m S Gata, där den redan 1983 fanns rikligt. Avståndet mellan nordligaste och sydligaste lokal är 2,6 km.
Växtplatserna är ganska varierande, men det verkar som om luddbjörnbäret undviker de allra mest solbelysta miljöerna. Många bestånd växer i tallskog på sand, men även hyggen, vägkanter och havsstränder hyser arten.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 1 ruta; inga tidigare uppgifter. – Bofast; troligen en sen kulturföljeslagare.
Lokaler
Ett urval lokaler från SV till NO:
Torsås Söderåkra 800 m V Järnsida (3G9d 2001), stengärde vid gård, flera buskar 1983 (ThK), 1990 (A. Oredsson och R. Federmann, belägg i LD); Järnsida, norra stugområdet på flera ställen (3G9d 2514), vägkanter och bryn, 2003 (TsB); Gate udde V om de två husen (3G9d 2420), skogskant, 2003 (TsB); 400 m S trädgårdsmästeriet i Gata (3G9d 3009), åkerren och i ung tallplantering på flack grusås, riklig 1983 (ThK, belägg i LD och S), 1992 (T. Kraft i LD), 2003 (TsB); Björkenäs stugområde, intill elstolpe vid vägskäl (3G9d 3119), vägkant, 2003 (TsB); Björkenäs stugområde, 250 m SSV norra udden (3G9d 3220), gles tallskog, 2004 (TsB); Skäppevik 450 m NO gården (3G9d 4018), tallskogsparti just NV om vägen mot huset på udden, 2003 (TsB); Skäppevik 550 m ONO gården (3G9d 4019), mitt i tallskogen sydöst om vägen mot huset på udden, 2003 (TsB).