paddfot
Asperugo procumbens
Paddfot är en värmekrävande art som växer i gles vegetation på torr till frisk, näringsrik och oftast starkt kvävehaltig jord. Man finner den kring gödselstäder, ladugårdar och uthus; andra växtplatser är jordhögar, trädgårdsland, åkerkanter, avfallsplatser och rester av bebyggelse. Vid kusten från Oskarshamn Misterhult norrut växer arten ofta vid uthus och fiskebodar, någon gång på tångvallar. Förr uppträdde den även på stadsgator och som åkerogräs. I Kalmar Kalmar visar den sig numera ofta efter olika anläggningsverksamheter och verkar spridas via kommunens jordupplag.
Funnen i 55 rutor; tidigare uppgifter från 83 rutor. Ganska sällsynt i östligaste Småland, i övrigt numera mycket sällsynt. Förr ganska sällsynt även i norra Smålands inland och sällsynt i centrala Kronobergs län. – Gammal kulturföljeslagare.
På några lokaler i inre Småland kan paddfoten ha varit tillfällig, men det står klart att arten har gått tillbaka starkt i inlandet. Nära kusten förefaller däremot ingen ändring ha inträffat. Den viktigaste orsaken till försvinnandet torde vara igenväxning. Arten är konkurrenssvag och kan i längden inte hålla stånd emot nässlor och andra starkväxande arter.
Paddfot betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Funnen i 55 rutor; tidigare uppgifter från 83 rutor. Ganska sällsynt i östligaste Småland, i övrigt numera mycket sällsynt. Förr ganska sällsynt även i norra Smålands inland och sällsynt i centrala Kronobergs län. – Gammal kulturföljeslagare.
På några lokaler i inre Småland kan paddfoten ha varit tillfällig, men det står klart att arten har gått tillbaka starkt i inlandet. Nära kusten förefaller däremot ingen ändring ha inträffat. Den viktigaste orsaken till försvinnandet torde vara igenväxning. Arten är konkurrenssvag och kan i längden inte hålla stånd emot nässlor och andra starkväxande arter.
Paddfot betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Första fynd
Tidigast noterad av Wåhlin (1769) från Jönköping Rogberga prästgård: ´mycket i träg[ården]. vid Rågberga Prästegl.´. En ännu tidigare uppgift är osäker, se nedan.
Lokaler
Aktuella inlandslokaler. Högsby Fågelfors Sjötorp (5G7a 2614), gödselstack, 1991 (JA). Sävsjö Sävsjö Eksjöhovgård (6E2g 3427), något skuggad gräsmark vid ruin, 1985 (SG EP, !ThK) och senare, år 2005 ett 30-tal ex (allt SG). Tranås Säby 250 m NNV Gripenbergs station (7E6i 0134), skräpig industritomt, 1 stort ex 1991, ej senare (JJ). Vimmerby Locknevi Råshult (7G1d 0111), vid uthus, 1985 (BD, belägg i Vvik). Tuna 250 m SSO kyrkan (6G6d 2147), trädgårdsland, 1987 (SM). Vimmerby 625 m V kyrkan (6G8a 3526), stadsgatukant, 1984 (AxL, !BD); 600 m SV Nybble (6G9a 0212), matjordshög i grusgrop, ca 1990 (SM).
Lokaler i sydvästra Småland. Lessebo Hovmantorp (Scheutz 1871). Tingsryd Väckelsång Lantmannamagasinet nära stationen 1926 (B. Svensson i BSvens, B. Svensson 1994). Värnamo Torskinge Storekull (Scheutz ms). Växjö Bergunda Bergkvara 1809, 1811 (Forsander ms 1809b, ms 1811), utan år (O. Pontén i S). Furuby Fägerstad (Scheutz ms). Jät (Scheutz 1864). Växjö, vägkant, 1935 (B. Carlsson i LD); Kronoberg 1810 (E. Fries ms 1810b), 1811 (Forsander ms 1811); Vällebroar mellan Trummen och Växjösjön (Scheutz 1871). Ör 1821, 1822 (Forsander 1821–60).
Osäker uppgift. I Linnés första bevarade manuskript, från 1727, omnämns en Asperugo spuria med orden ´är det store krypande snarbinde jag såg i qwa[rn]bäckens trägård´. Växten är paddfot; lokalen är otydlig men har tolkats som Kvarnbäcken vid prästgården i Älmhult Stenbrohult (Gertz 1926). Ej otroligt men Linné nämnde aldrig senare växten från Småland.
Lokaler i sydvästra Småland. Lessebo Hovmantorp (Scheutz 1871). Tingsryd Väckelsång Lantmannamagasinet nära stationen 1926 (B. Svensson i BSvens, B. Svensson 1994). Värnamo Torskinge Storekull (Scheutz ms). Växjö Bergunda Bergkvara 1809, 1811 (Forsander ms 1809b, ms 1811), utan år (O. Pontén i S). Furuby Fägerstad (Scheutz ms). Jät (Scheutz 1864). Växjö, vägkant, 1935 (B. Carlsson i LD); Kronoberg 1810 (E. Fries ms 1810b), 1811 (Forsander ms 1811); Vällebroar mellan Trummen och Växjösjön (Scheutz 1871). Ör 1821, 1822 (Forsander 1821–60).
Osäker uppgift. I Linnés första bevarade manuskript, från 1727, omnämns en Asperugo spuria med orden ´är det store krypande snarbinde jag såg i qwa[rn]bäckens trägård´. Växten är paddfot; lokalen är otydlig men har tolkats som Kvarnbäcken vid prästgården i Älmhult Stenbrohult (Gertz 1926). Ej otroligt men Linné nämnde aldrig senare växten från Småland.
