lindådra
Camelina alyssum
C. sativa ssp. alyssum
Lindådra har troligen uppstått i förhistorisk tid som en anpassning till förekomst i linåkrar. Arten tillhör de utsädesburna ogräsen. Till höjd och växtsätt överensstämmer den med linet och följer med linplantorna vid skörden. Skidorna öppnar sig inte spontant utan fröna frigörs vid tröskningen, så att de blandas med linets. Lindådrans frön har samma storlek och vikt som linets och är därför svåra att rensa bort från utsädet.
Med linodlingens upphörande har arten försvunnit från landet – i Småland sågs den senast 1923 (Kalmar Ljungby och Vaggeryd Byarum). Den var starkt specialiserad: i landskapet har den inte noterats i någon annan gröda än lin, och det finns inte heller några uppgifter från skräpmark.
Inga aktuella uppgifter; tidigare säkra uppgifter från 56 rutor. Kartan underskattar den verkliga förekomsten, eftersom många av de uppgifter, som redovisas ovan på släktesnivå, sannolikt gäller denna art. Enligt Scheutz (1864) var lindådran förr tämligen allmän och den förefaller ha varit jämnt spridd i landskapet. – Gammal, nu försvunnen kulturföljeslagare.
Lindådra är försvunnen från landet (Gärdenfors 2005).
Lindådra har troligen uppstått i förhistorisk tid som en anpassning till förekomst i linåkrar. Arten tillhör de utsädesburna ogräsen. Till höjd och växtsätt överensstämmer den med linet och följer med linplantorna vid skörden. Skidorna öppnar sig inte spontant utan fröna frigörs vid tröskningen, så att de blandas med linets. Lindådrans frön har samma storlek och vikt som linets och är därför svåra att rensa bort från utsädet.
Med linodlingens upphörande har arten försvunnit från landet – i Småland sågs den senast 1923 (Kalmar Ljungby och Vaggeryd Byarum). Den var starkt specialiserad: i landskapet har den inte noterats i någon annan gröda än lin, och det finns inte heller några uppgifter från skräpmark.
Inga aktuella uppgifter; tidigare säkra uppgifter från 56 rutor. Kartan underskattar den verkliga förekomsten, eftersom många av de uppgifter, som redovisas ovan på släktesnivå, sannolikt gäller denna art. Enligt Scheutz (1864) var lindådran förr tämligen allmän och den förefaller ha varit jämnt spridd i landskapet. – Gammal, nu försvunnen kulturföljeslagare.
Lindådra är försvunnen från landet (Gärdenfors 2005).
Första fynd
Först insamlad 1803 av C. Willd i Västervik Odensvi Ogestad (belägg enligt C. Mossberg ms). Först publicerad i Elias Fries’ Flora Scanica (E. Fries 1835 under namnet C. dentata), där den uppgavs förekomma i västra Småland.
Bygdenamn och bruk
dodra (Linné 1751), döre (Linné 1755: “växer ymnigt på åkrar bland lin, med vilket det införts från främmande länder“), doder (Hossmo; Vide 1966). Namnformerna betyder “oduglig växt“ eller “ogräs“; Vide 1966).
Variation
Bladen hos lindådran kan vara nästan helbräddade (ssp. integerrima) eller glest bukttandade till nästan flikiga (ssp. alyssum), men variationen är ganska kontinuerlig. Specialisten Zbigniew Mirek har bestämt småländska belägg från sex lokaler till ssp. alyssum och från åtta till ssp. integerrima. Ur småländskt perspektiv förefaller en uppdelning dock inte meningsfull – det går inte att se några tendenser till olikheter i utbredning eller tidsmässig fördelning.
Lokaler
Socknar med fynd (lokaler anges för fynd gjorda 1900 och senare samt för insamlingar som Z. Mirek bestämt till underart). Alvesta Moheda. Skatelöv Grimslöv 1916 (J. Strandmark i Strandmk). Vislanda. Aneby Askeryd Skyttlingebäck 1904 (D. Andersson i LD). Frinnaryd Sunhult 1919 (B. Holmgren i GB, ssp. alyssum). Lommaryd Rya 1921 (S. Suneson i GB). Emmaboda Långasjö 1898 (G. R. Elgqvist i GB, K. Elgqvist i S, ssp. integerrima). Hylte Femsjö (Hård enligt Lagerberg 1921, Hård 1924). Långaryd. Södra Unnaryd. Högsby Fagerhult Grönskåra 1881 (M. Lönnroth & K. J. Lönnroth i GB, ssp. integerrima). Jönköping Gränna bl.a. 1890 (O. Karlson i S, ssp. alyssum). Huskvarna. Jönköping. Rogberga. Visingsö. Öggestorp senast 1915 (K. Johansson i UPS). Kalmar Halltorp. Hossmo. Kalmar bl.a. 1864 (A. W. Thorén i S, ssp. alyssum), 1866 (S. Enander i S, ssp. alyssum), 1912–14 (Blomqvist 1917). Kläckeberga Tyska tegelbruket 1887 (H. G. Simmons i UPS, ± ssp. integerrima). Ljungby Ölvingstorp 1923 (N. Sylvén i LD). Ryssby. Mönsterås Mönsterås Kråkerum i linåker (Sterner 1933); Linderum 1884 (E. Haglund i S, ssp. alyssum). Nybro Kråksmåla. Oskar Lillaverke 1907 (G. Linderoth i OHN). Nässjö Almesåkra. Barkeryd. Nässjö (Haglund ms 1920). Oskarshamn Döderhult nära kyrkan 1922 (O. Köhler i S, ssp. integerrima). Misterhult. Sävsjö Vrigstad 1866 (W. A. G. Wetter i S, ssp. alyssum), 1900 (A. Lindegrén i S, ssp. integerrima). Tingsryd Södra Sandsjö 1911 (F. Hård i LD). Älmeboda. Uppvidinge Nottebäck 1896 (O. Köhler & G. Köhler i GB, ssp. integerrima). Vaggeryd Byarum Vaggeryd, linåker, 1923 (K. Blom i OHN). Hagshult. Åker Klevshult 1918 (B. Nilsson i S, ssp. integerrima). Vetlanda Bäckaby. Vetlanda 1882 (A. Samuelson i S, ssp. alyssum). Vimmerby Södra Vi. Vimmerby. Värnamo Fryele. Kärda. Västervik Hjorted. Odensvi Ogestad, åker, 1920 (G. Liljenstole i Oge). Västra Ed Blidstena 1869 (A. A. W. Lund i S, ssp. integerrima). Växjö Dädesjö. Furuby. Gårdsby. Växjö. Öjaby. Östra Torsås.
Osäkra uppgifter. Aneby Bredestad Aneby (G. Andersson ms 1967); den sena uppgiften föranleder tvivel om bestämningen.
Osäkra uppgifter. Aneby Bredestad Aneby (G. Andersson ms 1967); den sena uppgiften föranleder tvivel om bestämningen.
