kattfot
Antennaria dioica
Mer information om arten
Kattfot växer på torr eller ibland frisk, oftast näringsfattig och sandig mineraljord, gärna på tuvor eller i kanten av små slänter. Den förekommer särskilt i välhävdad, ogödslad gräsmark, ofta hagmark. Andra viktiga växtplatser är gles, torr skog, särskilt hällmarkstallskog, och tallbackar. Växten anträffas även i kanterna av skogs- och markvägar, på åkerrenar samt i grustag.
Arten har minskat påtagligt under senare delen av 1900-talet och ses nu i många trakter mest som små restbestånd i vägkanter och skärningar. De viktigaste orsakerna är upphörande utmarksbete, igenväxning och skogsplantering. Kvävenedfallet spelar troligen också en viss roll.
Funnen i 1193 rutor; tidigare uppgifter från 264 rutor. Vanlig i större delen av landskapet, men bara ganska vanlig i det östra fattigområdet och ganska sällsynt i sydvästra Småland. – Ursprunglig.

Första fynd

Linné såg kattfoten under sin resa till Öland och Gotland år 1741, dels i Eksjö Eksjö, dels i Växjö Växjö på Solberget (Linné 1745b under namnet Gnaphalium vulgare respektive kattfötter).

Bygdenamn och bruk

kopattor (Västbo; J. Christoffersson ms 1993b).

Variation

Hos kattfoten förekommer hanplantor, honplantor och plantor med tvåkönade (men ofta honsterila) blommor. Rent hanliga plantor är sällsynta. Vanligare är övergångsformer mellan hanliga och tvåkönade blommor. Holkfjällen kan vara vita eller skära.
karta