tuvull
Eriophorum vaginatum
Tuvdun
Tuvull växer oftast på våt eller fuktig, näringsfattig torv i mossar, där den kan vara dominerande på tuvorna. Vidare förekommer arten i fattigkärr, t.ex. lagg-, skogs- och strandkärr, samt på mader, sällan i rikare kärr eller på gungflyn. I sumpskog med tall, björk och al växer tuvullen oftast bara på tuvorna. Österut finner man den i småkärr och hällkar, t.ex. i klippskärgården. Den kan även växa på fuktig, hedartad betesmark, gärna tillsammans med tuvsäv Trichophorum cespitosum. Slutligen uppträder den som kolonisatör i torvgravar och diken.
Första fynd
Linné såg 1741 ´Eriophorum culmo tereti, spica ovata [Eriophorum med trint strå och äggrunt ax] i dälderna på högsta bergen´ på Blå Jungfrun i Oskarshamn Misterhult (Linné 1745b).
Bygdenamn och bruk
tuvdun (Virestad, Almundsryd; Vide 1966 respektive Christoffersson ms 1993b), dun (Urshult; Christoffersson ms 1993b). Hos Scheutz (ms) anges svarthuvud ”före blomningen”, tobetel ”efter blomningen”. Det senare namnet, som var vanligt i Sunnerbo, har troligen samma betydelse som det halländska tobödel, enligt Georgson m.fl. (1997) = ”ullboll”.
Utbredning
Funnen i 1362 rutor; tidigare uppgiven från 393 rutor. Mycket vanlig, men arten är inte känd från Jönköping Visingsö och den är sällsynt vid moränkusten. – Ursprunglig.