gnejsfibbla
Hieracium lepidotum
Mer information om arten
H. caligans
En västsvensk art, känd från Skåne till Värmland. Den växer framför allt i näringsfattig, störd miljö på torra, solexponerade platser, gärna på vägkanter eller på sprängsten, men den är också funnen i slåttermark.
Funnen i 24 rutor; tidigare uppgifter från 37 rutor. Ganska vanlig i nordväst, i övrigt mycket sällsynt. – Ursprunglig.

Första fynd

Tidigast insamlad 1818 av Elias Fries i Hylte Femsjö Bålshult (belägg i S under namnet H. vulgatumericetorum). – Först publicerad av Hartman (1838) under namnet H. Lawsonii baserat på Elias Fries’ lokal.

Variation

H. lepidotum i snäv mening har fåtaliga glandler men rikligt stjärnludd på holkarna och är i Småland känd från Gislaved Burseryd och Norra Hestra samt Hylte Femsjö och Jönköping Månsarp. Den vittspridda typen, som tidigare urskildes som H. caligatum, har nästan helbräddade blad och extremt spetsiga holkfjäll med rikligare glandelhår och endast sparsamma stjärnhår.

Lokaler

Sydliga och östliga lokaler. Hultsfred Vena Kloster 1897 (O. Köhler i S). Uppvidinge Nottebäck 800 m V Fagraholm (5F6c 2041), vägslänt, 2005 (TmN). Vetlanda Alseda 900 m NV Lunden, Byestad (6F2e 2016), vägkant, 2004 (TmN). Skirö 100 m V Tobro (6F1g 4022), torrt tallskogsbryn, 2002 (TmN).
Osäkra uppgifter. Alvesta Blädinge Oby 1876 (G. E. Hyltén-Cavallius i LD); dåligt belägg, bestämning osäker. Nybro Örsjö Mellan-Örsjö (K. J. Lönnroth enligt Dahlstedt 1894 under namnet H. lepidotum * caligatum); belägg har ej bevarats.
karta