Lånkarna är variabla och ofta svåra att känna igen, men inte desto mindre är de klart skilda och några hybrider är inte kända från Småland. Svårigheterna beror på att arterna är så föränderliga. Samtliga arter utom höstlånke C. hermaphoditica (som alltid växer helt nedsänkt) kan förekomma helt nedsänkta i vatten, nedsänkta men med simmande bladrosett, eller på fuktig bar jord. Det vegetativa utseendet förändras starkt med miljön; skillnader i blommor och frukter kvarstår däremot. Utan frukter är alla arter utom höstlånke mycket svåra eller omöjliga att bestämma.
Under inventeringen insamlades ett stort antal belägg och materialet granskades i stor utsträckning av Karin Martinsson, som studerade släktet intensivt under 1980-talet (Martinsson 1991). De utbredningsmönster som framkommit är förmodligen ganska korrekta, men frekvensen kan vara något underskattad för de fleråriga arterna som ibland inte blommar så rikligt. Med hänsyn till den stora osäkerhet som rått om artavgränsningarna har litteraturuppgifter utan belägg inte beaktats, och uppgifter om tidigare förekomst utgör alltså kraftiga underskattningar.