Detta björnbär har länge gått under namnet fynbjörnbär R. fioniae. Men redan under 1920-talet noterade man att det skilde sig från det äkta fynbjörnbäret, som förekommer i Danmark. Det dröjde dock ytterligare 60 år innan det blev beskrivet som en självständig art, svenskt björnbär R. suecicus (Weber & Karlsson 1988). Dess utbredning är begränsad till svenska östkusten, där det förekommer åtminstone från västra Blekinge till södra Södermanland; uppgifter från Skåne är osäkra. Bland de svenska krypbjörnbären är arten lätt att känna igen på de rombiska ändsmåbladen, de svaga taggarna och de varmt rosa blommorna.