kamomillkulla
Anthemis cotula
Kamomillkulla har en stor utbredning i södra och mellersta Europa och finns som kulturspridd även i t.ex. Nord- och Sydamerika. Den är en gammal medborgare i södra Sveriges flora, men som sådan är den i stort sett utgången (nu bara två permanenta förekomster, i Skåne respektive Bohuslän, Mora Aronsson 1999). Då och då kommer den in tillfälligt med frövaror, ofta från sekundärområdena i Amerika (jämför Suominen 1979).
De småländska fynden fördelar sig på två perioder, 1809–62 och 1901–34, vardera med knappt 20 fynd. Mellan dessa perioder noterades den bara i Växjö Växjö 1887 och 1889. Under den första perioden fann man arten dels på ´gator´ (Scheutz 1864, inre Småland), dels i åkrar (´gärden´; flera uppgifter från norra Kalmar län). De biotoper som dokumenterats från 1900-talet är däremot hamnar, järnvägsstationer, vägkanter och skräpmark (enda undantag Kalmar Åby Björnö vid ladugård 1929). Uppgifterna kan tolkas så att kamomillkullan i Småland var en gammal kulturföljeslagare, som i stort sett var försvunnen redan efter mitten av 1800-talet, och att den i senare tid bara har uppträtt som tillfällig gäst, inkommen med barlast och framför allt med olika frövaror. Försvinnandet i Kalmar belyses av att Sjöstrand först angav arten som allmän där (Sjöstrand ms 1831) men senare skrev ´Calmar, åtminstone fordom, ej sällsynt´ (Sjöstrand 1863). – Kamomillkullan höll stånd längre på Öland (Sterner 1986); därifrån finns en sammanhängande dokumentation från 1860-talet till 1940-talet, och arten förekom där hela tiden i för den naturlig vegetation (bygator, gårdsplaner, i någon mån åkrar).
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 30 rutor. Tidigare sällsynt i Kalmar län (främst norra delen), i övrigt mycket sällsynt (Scheutz 1857). Senast sedd 1934 (Markaryd Markaryd) och 2003 (Tingsryd Tingsås). – Gammal, bofast kulturföljeslagare, men som sådan utgången och i sen tid endast tillfällig.
Kamomillkullan betecknas som akut hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
De småländska fynden fördelar sig på två perioder, 1809–62 och 1901–34, vardera med knappt 20 fynd. Mellan dessa perioder noterades den bara i Växjö Växjö 1887 och 1889. Under den första perioden fann man arten dels på ´gator´ (Scheutz 1864, inre Småland), dels i åkrar (´gärden´; flera uppgifter från norra Kalmar län). De biotoper som dokumenterats från 1900-talet är däremot hamnar, järnvägsstationer, vägkanter och skräpmark (enda undantag Kalmar Åby Björnö vid ladugård 1929). Uppgifterna kan tolkas så att kamomillkullan i Småland var en gammal kulturföljeslagare, som i stort sett var försvunnen redan efter mitten av 1800-talet, och att den i senare tid bara har uppträtt som tillfällig gäst, inkommen med barlast och framför allt med olika frövaror. Försvinnandet i Kalmar belyses av att Sjöstrand först angav arten som allmän där (Sjöstrand ms 1831) men senare skrev ´Calmar, åtminstone fordom, ej sällsynt´ (Sjöstrand 1863). – Kamomillkullan höll stånd längre på Öland (Sterner 1986); därifrån finns en sammanhängande dokumentation från 1860-talet till 1940-talet, och arten förekom där hela tiden i för den naturlig vegetation (bygator, gårdsplaner, i någon mån åkrar).
Funnen i 1 ruta; tidigare uppgifter från 30 rutor. Tidigare sällsynt i Kalmar län (främst norra delen), i övrigt mycket sällsynt (Scheutz 1857). Senast sedd 1934 (Markaryd Markaryd) och 2003 (Tingsryd Tingsås). – Gammal, bofast kulturföljeslagare, men som sådan utgången och i sen tid endast tillfällig.
Kamomillkullan betecknas som akut hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Första fynd
Först noterad i slutet av 1700-talet av Ljungh (ms) från Aneby Lommaryd Nobynäs och Skareda samt Tranås Linderås Kapela och Säby. – Först publicerad av Wahlenberg (1826) från Kalmar län baserat på en uppgift av C. Stenhammar.
Lokaler
Samtliga lokaler. Alvesta Skatelöv Huseby (Scheutz 1862). Aneby se primäruppgifter. Eksjö Höreda Kräpplehult ´på ett gjärde´, 1821 (Tharsell ms 1821). Hultsfred Mörlunda ´alla Trädesåkrar och magra ängar´, 1822 (Blomberg ms 1822 under namnet Chrysanthemum Levcanth. [= prästkrage Leucanthemum vulgare], rättat till kamomillkulla av en samtida granskare). Virserum Triabotrakten 1851 (Westerlund ms 1851). Jönköping Gränna Aranäs, ´på Gärdet mel. Trädgården och Sjön´, ymnigt, 1822 (Olai ms 1822). Jönköping Fridenslund 1922 (B. Hedvall i LD, !ThK 1987). Kalmar Kalmar (Sjöstrand ms 1831, Moqvist 1848, Westerlund 1852b), 1909 (´på mudder´, S. Medelius i LD S och UPS, i LD !ThK 1987), 1924 (B. Holmgren och A. S. Trolander, båda i LD, !ThK 1987); Berga 1847, 1848 (Westerlund ms 1847b, ms 1844–52); Fredriksskans 1919 (Blomgren 1922), 1924, 1925 och 1926 (A. J. Snell i OHN, !ThK 2001); Tjärhovet 1925 (A. J. Snell i OHN, !ThK 2006); Ängö 1921 (Blomgren 1922); Ölandsbron [= nuvarande Navigationsskolan] (D. G. Petersson ms 1850). Åby Björnö vid ladugården 1929 (H. G. Bruun i UME). Markaryd Markaryd Axhult, vägkant, 1934 (B. Carlsson i LD, !ThK 1986). Nybro Örsjö station, före 1956 (C. A. Andersson enligt Sterner ms 1). Nässjö Nässjö stad, på utfyllnad, 1922 (Haglund ms 1920); Åker, skräpmark (Haglund ms 1920). Oskarshamn Misterhult Tjustgöl ´i ett gärde´ 1833 (Lindhagen ms 1833). Oskarshamn på barlast 1912 (O. Köhler i S). Tingsryd Tingsås Elsemåla (4F2a 3814), på lerjord i traktorspår vid soptippsinfart, 1 ex 2003 (HyG, belägg i S, !ThK). Tranås Linderås och Säby se primäruppgifter. Uppvidinge Lenhovda, vägkant (A. Alm enligt Lindstam 1948). Vimmerby Locknevi Gårdspånga 1845 (Dahlberger ms 1846). Vimmerby station 1928 (E. Almquist i S). Värnamo Värnamo (Hesslén enligt Forsander ms 1820). Västervik Västervik 1833 (Carleson ms 1833 under namnet Matricaria chamomilla [= kamomill M. recutita], rättat till kamomillkulla av en samtida granskare). Västra Ed Troserum, åker, 1835 (Holmgren ms 1835). Överum åker, 1829 (Cederschöld ms 1830). Växjö Bergunda Bergkvara 1809 (Forsander ms 1809b); Räppe station 1923 (Hyltén ms 1928), 1926 (B. Svensson i BSvens). Dädesjö Drättinge ´på vägen nära förra skolhuset´ 1923 (J. P. Gustafsson enligt C. Mossberg ms). Växjö (E. Fries ms 1809, Scheutz 1857); Kronobergs bryggeri (S. Torgård enligt Hård 1924); V om staden, 1887 (J. Gustafsson i UPS); Solberget 1811 (Forsander ms 1811); Telestad (Forsander ms 1820); Västra Förstaden före 1889 (J. G. Johansson enligt Scheutz ms).
Osäkra eller felaktiga uppgifter. Arten är ganska lik åkerkulla Anthemis arvensis och några av uppgifterna ovan kan vara oriktiga; första bevarade belägg är från 1887. – Hultsfred Järeda Lida och Målilla Basgärde (båda Stenstorp & Nelin 1976); belägg saknas, troligen felbestämningar. Hylte Femsjö (E. Fries’ herbarium i UPS, !N. Hylander 1935); sannolikt feletikettering, eller ett odlat exemplar, eftersom uppgifter i övrigt saknas från Femsjö och E. Fries själv aldrig nämnt den därifrån. Jönköping Svarttorp Björnaryd 1862 (Lagergren enligt O. Montelin hos Scheutz 1862); Scheutz tog dock inte med uppgiften i sin flora 1864. Visingsö ´i alla åkrar´ (Forsander ms 1820, ms 1836, men med frågetecken); gärdena norr om Kumlaby 1817 (Forsander hos Zetterstedt 1878a, men med frågetecken); ´Doktor Forsander har utan allt tvifvel, såsom äfven frågetecknet utvisar, tagit miste om denna art; det är sannolikt den på ön mycket allmänna Anthemis arvensis [åkerkulla]´ (Zetterstedt 1878a). Kalmar Hossmo N om Dunö, Kalmar Skälby, Ljungby Ljungbyholm, Voxtorp Ekenäs (samtliga Nyström ms); troligen felbestämd åkerkulla. Torsås Söderåkra Ragnabo och Sandlycke (båda Nyström ms); troligen felbestämd åkerkulla. Västervik Västervik Gränsö (herbariebelägg i LD enligt Hård 1924); ej nu i LD, sannolikt ombestämt. Älmhult Stenbrohult (Nilsson & Nilsson 1978) baserades på uppgifter från Dihult och Stubbinge (N. Johnsson ms); belägg från Dihult (i UPS) ombestämdes dock 2004 av ThK till åkerkulla.
Osäkra eller felaktiga uppgifter. Arten är ganska lik åkerkulla Anthemis arvensis och några av uppgifterna ovan kan vara oriktiga; första bevarade belägg är från 1887. – Hultsfred Järeda Lida och Målilla Basgärde (båda Stenstorp & Nelin 1976); belägg saknas, troligen felbestämningar. Hylte Femsjö (E. Fries’ herbarium i UPS, !N. Hylander 1935); sannolikt feletikettering, eller ett odlat exemplar, eftersom uppgifter i övrigt saknas från Femsjö och E. Fries själv aldrig nämnt den därifrån. Jönköping Svarttorp Björnaryd 1862 (Lagergren enligt O. Montelin hos Scheutz 1862); Scheutz tog dock inte med uppgiften i sin flora 1864. Visingsö ´i alla åkrar´ (Forsander ms 1820, ms 1836, men med frågetecken); gärdena norr om Kumlaby 1817 (Forsander hos Zetterstedt 1878a, men med frågetecken); ´Doktor Forsander har utan allt tvifvel, såsom äfven frågetecknet utvisar, tagit miste om denna art; det är sannolikt den på ön mycket allmänna Anthemis arvensis [åkerkulla]´ (Zetterstedt 1878a). Kalmar Hossmo N om Dunö, Kalmar Skälby, Ljungby Ljungbyholm, Voxtorp Ekenäs (samtliga Nyström ms); troligen felbestämd åkerkulla. Torsås Söderåkra Ragnabo och Sandlycke (båda Nyström ms); troligen felbestämd åkerkulla. Västervik Västervik Gränsö (herbariebelägg i LD enligt Hård 1924); ej nu i LD, sannolikt ombestämt. Älmhult Stenbrohult (Nilsson & Nilsson 1978) baserades på uppgifter från Dihult och Stubbinge (N. Johnsson ms); belägg från Dihult (i UPS) ombestämdes dock 2004 av ThK till åkerkulla.