knappsäv
Eleocharis palustris
Scirpus palustris
Knappsäv växer framför allt på sjöstränder, kring medelvattenlinjen och ner till några decimeters djup. Den föredrar ganska grovkornig mineralbotten (sand eller grus) men kan även påträffas på lera, dy eller torv. I mindre utsträckning finns den på motsvarande sätt vid åar. Arten förekommer vidare i kärr av olika typ, även i magra, grunda skogskärr. Den är också vanlig i kulturlandskapet, exempelvis i dammar, vid vattenhål i betesmark, längs diken och i vattensamlingar i grustag. Vid havet ersätts knappsäv i regel av agnsäv E. uniglumis men kan förekomma på utsötade ställen i strandängar samt i hällkar.
Första fynd
Modéer (1767) angav att Scirpus palustris eller sältring var karakteristisk för ´starr- och mavall´, dvs. våt slåttermark, i Kalmar Halltorp och Voxtorp socknar.
Variation
Knappsäv kan delas i två underarter, nordknappsäv ssp. palustris och sydknappsäv ssp. vulgaris. Nordknappsäv är spädare än sydknappsäv, har axfjäll med smalare hinnkant, mörkare och mindre nöt med smalare stiftbas och finare och kortare kalkborst, samt mindre pollenkorn och klyvöppningar. Vid inventeringen särskildes inte de båda underarterna, och förekomst och utbredning redovisas därför på artnivå. De belägg som finns visar dock att sydknappsäv är den i Småland dominerande underarten.
Utbredning
Funnen i 1261 rutor; tidigare uppgifter från 256 rutor. Vanlig. – Ursprunglig.