Smålands flora - storbjörnbär

storbjörnbär

Rubus gratus

Storbjörnbär finns spontant i västra Mellaneuropa och går norrut till sydvästligaste Jylland. Det kom in till Sverige under 1970-talet med stormfällt nordvästtyskt virke och har i Småland blivit funnet på tre platser, på alla tillsammans med flera andra inkomna björnbär.

Första fynd

Storbjörnbäret upptäcktes 1988 på ön Lucerna i Västervik Västervik av Anders och Sven Jönsson samt Stefan Lithner, och, oberoende av dem, av Birger Danielsson. Det växer där på en lagringsplats för virke samt i en barkdepå (7H0a 3115, 3215). Lokalen och fyndomständigheterna beskrevs av Oredsson (1992a, 2006). Belägg finns från 1993 (AxL, i OHN) och 2000 (Å. Svensson i LD). Arten återsågs på angiven lokal 2005 (TsB och A. Oredsson); den hade varken ökat eller minskat.

Utbredning

Funnen i 3 rutor; inga tidigare uppgifter. – Inkommen i sen tid; tills vidare att anse som tillfällig.

Lokaler

Nybro Kråksmåla 1 km SSO kyrkan (5G4a 0732), lövbryn intill sågverk, 1993 (A. Oredsson och S. Lithner 1992, !A. Pedersen 1992), några revor 2005 (TsB, belägg i S, !A. Oredsson).
Oskarshamn Döderhult Nymålen (5G8h 0427) 1985 (JC, belägg i LD, !A. Oredsson 1992).
Vaggeryd Byarum 600 m ONO Sjöbo (6D0j 1424), skogsväg, 1992 (A. Oredsson, bestämning H. E. Weber, !H. Vannerom).
Västervik Västervik se primäruppgifter.