Glandelfibbla förekommer från Skåne till Dalarna och Medelpad och är traktvis inte ovanlig. Den växer i regel ganska torrt och exponerat, gärna på vägkanter men även i torr hagmark.
Funnen i 39 rutor; tidigare uppgifter från 66 rutor. Troligen ganska vanlig i större delen av landskapet. – Ursprunglig.
Jonsbergsfibbla Hieracium jonsbergense (är numer åter inkluderad i glandelfibbla Hieracium pseudodiaphanum
Denna sent beskrivna art, som är mycket lik glandelfibbla H. diaphanum, är hittills med säkerhet endast känd från Östergötland och Småland. Ståndortsvalet förefaller överensstämma med glandelfibblans.
Funnen i 5 rutor; inga tidigare uppgifter. Frekvensen kan för närvarande inte bedömas. – Ursprunglig.
Första fynd
Tidigast urskild från bred glandelfibbla H. diaphanum av Dahlstedt och utgiven i andra delen av hans exsickatserie Hieracia exsiccata (1889) under namnet H. * diaphanum f. vulgaris.
Jonsbergsfibbla Hieracium jonsbergense
Tidigast insamlad 2001 av Tommy Nilsson i Hultsfred Järeda 250 m NV Skarnevikens östra spets (6F2g 0726), sydvänd brant (belägg hos finnaren, bestämt av T. Tyler). – Först publicerad av Karlsson m.fl. (2005) från två lokaler i Nässjö funna 2004 (för detaljer se lokalförteckningen).
Lokaler
Jonsbergsfibbla Hieracium jonsbergense
Samtliga lokalerHultsfred Järeda se primäruppgifter. Målilla 500 m SV Björkelid (6F3h 3349), torr vägskärning, 2003 (TmN; bestämning osäker). Vena 550 m NO flygplatsen (6G5a 2623), torr tallskog på sand, 2002 (TmN). Nässjö Norra Solberga 500 m V Ranglaryd (6E9j 3904), svagt fuktig, gammal granskog, 2004 (TmN; bestämning osäker). Nässjö Sörängens folkhögskola (6E8h 2208), slåtteryta, skogsbryn, 2004 (MgE; något otypisk).
