Ett numera nästan försvunnet ogräs som enligt Hård (1924) framför allt växte i höstsådd råg. Råglostan har troligen uppstått i samband med tidigt jordbruk i sydvästra Asien eller östra Europa. Arkeologiska fynd från Sverige antyder att den användes som sädesslag, eller åtminstone togs till vara, under yngre stenålder fram till och med järnålder. Senare uppfattades den nog mera entydigt som ett ogräs, även om man har försökt att lansera den som foderväxt (t.ex. Nyman 1867–68). Den är känd från alla delar av Småland men var enligt Scheutz (1864) sällsyntare i väster. Detta styrks av den stora mängd uppgifter som nu finns tillgängliga: arten angavs i regel som allmän i öster och norr, men i väster specificerade man lokalerna. Arten började avta efter 1920-talet. Fram tills dess gjordes i genomsnitt 15 fynd per decennium, under 1930- och 40-talen bara ungefär hälften så många, och under 1950-talet noterades den endast en gång. Enligt Danielsson (1979) var arten ett vanligt åkerogräs fram till 1940-talet i Vimmerby Frödinge, medan den redan i slutet av 1800-talet i Sävsjö Vrigstad var ´ej på långt när så ymnig som förr, sedan man lagt sig mera vinn om utsädet och igensåning´ (Wetter ms 1894).
Råglostan är utsädesburen: fröna släpper inte spontant ur småaxet utan följer med sädeskornen i skörden och sås ut tillsammans med utsädet. Arten försvann på grund av flera samverkande faktorer: man slutade använda hemmaproducerat, råglostaförande utsäde, det blev lätt att rensa bort råglostan när moderna, storkorniga rågsorter blev tillgängliga, och de moderna, täta grödorna tillåter inte råglostan att utvecklas så väl (Svensson & Wigren 1985). Till skillnad från andra utsädesburna ogräs (purrhave, linrepe) klarar arten vintrarna.
Av fynden efter 1977 har tre gjorts i viltåkrar (Eksjö Eksjö, Nässjö Nässjö). Dessa förekomster har inte kontinuitet med äldre tiders, utan beror på nyimport: den rågsort som främst används i viltåkrarna, buskråg, har sitt ursprung i södra Tyskland och började spridas i Sverige under 1970-talet (Ekman 1993). Två aktuella fynd (Tranås Säby) är från soptippar, och på lokalerna i Oskarshamn Döderhult och Misterhult vinnlägger sig lantbrukaren om att behålla arten. På några platser (ej medtagna i redovisningen) är arten med avsikt inblandad i grödan av naturvårdsskäl.
Första fynd
Bygdenamn och bruk
Utbredning
Funnen i 13 rutor; 106 tidigare lokaler. – Gammal kulturföljeslagare; utgången som sådan men någon gång tillfälligt inkommen.
Lokaler
Socknar med fynd (lokaler anges för fynd efter 1949).
Alvesta Skatelöv.
Aneby Askeryd. Bredestad. Frinnaryd. Lommaryd.
Eksjö Eksjö senast 800 m V Hyttens kvarn (6E8j 1608), viltåker, insådd, 1985 (AK, belägg hos finnaren, !ThK). Hässleby. Ingatorp.
Emmaboda Långasjö.
Gislaved Anderstorp. Burseryd Knavrabo (5C9i 4534), rågåker, 1987 (TF), 2 ex 1998 (KJ).
Hultsfred Målilla, senast Lundtorp (Stenstorp & Nelin 1976). Virserum Hultarps gård (Stenstorp & Nelin 1976).
Hylte Femsjö.
Högsby Fågelfors Svindla kvarn 1998–99, åker som odlats med gammal råg. Högsby.
Jönköping Bankeryd. Barnarp. Gränna. Jönköping. Ljungarum. Rogberga. Visingsö. Öggestorp.
Kalmar Halltorp. Hossmo. Kalmar. Ryssby. Åby. Voxtorp. Ljungby.
Ljungby Angelstad. Ryssby. Södra Ljunga.
Markaryd Markaryd. Traryd.
Mönsterås Ålem Skäleryd (5G3g 0-2-), ruderatmark, några små tuvor 2004 (T. Johansson).
Nybro Kristvalla. Madesjö. S:t Sigfrid.
Nässjö Almesåkra. Barkeryd. Norra Solberga. Nässjö senast 750 m SSV Södra Vibäck (6E9g 3342), viltåker, i råg, 1996 (TsK); 300 m N Vimnarp (6E9g 3935), viltåker, i råg, 1000-tal, 1999, 15 2000, inga 2001 eller 2002 (allt IB).
Oskarshamn Döderhult Hycklinge (6G0h 1100, 6G0g 1049) 1983 (ÅR) resp. 1993 (S. Ejneby enligt Rühling 1997); Linghem (6G0h 1605) (S. Ejneby enligt Rühling 1997). Kristdala, trädesåker, men utgången (Nilsson & Gustafsson 1979a) Misterhult Fårbo gård, trädesåker, 1970 (Mårten Aronsson i LD); Fårbo, Jungfruåsen (Mårten Aronsson m.fl. 1977); Fårboåsen (6G2i 1-1-), 1985 (MtA). Oskarshamn. Sävsjö Vrigstad.
Tingsryd Södra Sandsjö.) Väckelsång. Älmeboda.
Torsås Gullabo. Söderåkra. Torsås.
Tranås Linderås. Säby senast 500 m S Malingskog (7F7a 0922), jordhög på utfyllnadsmark, 4 ex 1995 (JJ, belägg i S, !ThK).
Uppvidinge Lenhovda. Nottebäck.
Vaggeryd Byarum. Svenarum.
Vetlanda Alseda. Björkö. Bäckseda. Fröderyd. Vetlanda.
Vimmerby Frödinge. Locknevi. Södra Vi. Vimmerby.
Värnamo Fryele. Kärda. Nydala. Värnamo.
Västervik Blackstad. Gamleby. Gladhammar. Hjorted. Loftahammar. Törnsfall. Västervik senast mellan Frubergshagen och Västervik, sparsamt i fält, 1951 (Stenar ms). Västrum. Överum.
Växjö Berg. Bergunda. Drev. Dädesjö. Hemmesjö. Växjö. Öja. Öjaby.
Älmhult Stenbrohult. Virestad. Älmhult.
Osäkra uppgifter.
Jönköping Bottnaryd NO om Kolgränna (7D1f 1-4-), vägkant, 1979 (EF); biotopen verkar osannolik och belägg saknas. Norrahammar och Skärstad (Wirdemark & Thulin 1972); artbestämning osäker – det kan noteras att den allestädes närvarande luddlostan B. hordeaceus inte redovisas från den förstnämnda socknen.
