fodervallört
Symphytum asperum
Fodervallört är ursprunglig i sydvästra Asien. Den infördes under 1800-talet som foderväxt till Sverige. Som förvildad föredrar den måttligt fuktig, näringsrik jord. De småländska lokalerna utgörs av vägrenar och åkerkanter.
Växten har i alla tider förväxlats med former av uppländsk vallört S. ×uplandicum (hybriden mellan fodervallört och äkta vallört S. officinale), som är mycket variabel och ibland svår att avgränsa från arterna. Som fodervallört har här i enlighet med Fægri (1931) räknats starkt taggiga former med tydligt skaftade blad, rent blå blommor, kort foder och ståndare med trådlik sträng och korta knappar. Ett stort antal belägg för ´fodervallört´ har visat sig vara hybrider. Därför har endast uppgifter som stöds av sakkunnigt granskade belägg accepterats här. Av de osäkra uppgifterna kan några, men sannolikt inte många, vara riktiga.
Funnen i 3 rutor; tidigare säkra uppgifter från 4 rutor. Mycket sällsynt. – Förvildad; bofast åtminstone i Tranås Säby Gripenberg.
Växten har i alla tider förväxlats med former av uppländsk vallört S. ×uplandicum (hybriden mellan fodervallört och äkta vallört S. officinale), som är mycket variabel och ibland svår att avgränsa från arterna. Som fodervallört har här i enlighet med Fægri (1931) räknats starkt taggiga former med tydligt skaftade blad, rent blå blommor, kort foder och ståndare med trådlik sträng och korta knappar. Ett stort antal belägg för ´fodervallört´ har visat sig vara hybrider. Därför har endast uppgifter som stöds av sakkunnigt granskade belägg accepterats här. Av de osäkra uppgifterna kan några, men sannolikt inte många, vara riktiga.
Funnen i 3 rutor; tidigare säkra uppgifter från 4 rutor. Mycket sällsynt. – Förvildad; bofast åtminstone i Tranås Säby Gripenberg.
Första fynd
Tidigast insamlad 1851 av C. A. Westerlund i Kalmar Kalmar (belägg i S, bestämning K. Fægri). Först publicerad under namnet S. orientale av Westerlund (1852b) från ´ett par st. i gamla Staden´. Det finns ett belägg i GB, samlat 1852 av Westerlund i Kalmar Kalmar Gamla staden.
Lokaler
Samtliga lokaler. Jönköping Skärstad Vista kulle 1930 (E. Flodmark i S under namnet S. officinale, ombestämning L. Thorán 1992). Kalmar Kalmar 1851 (C. A. Westerlund i S, bestämning K. Fægri), 1866 (A. Lundell i S, bestämning ThK 1989); Gamla staden 1852 (C. A. Westerlund i GB). Tranås Linderås 1200 m V Vätinge (7E5i 4625), åkerkant, 1990 (GW, belägg i LD och S, !ThK), 3 ex år 2000 (JJ). Säby 100 m V Höckle (7E6i 0743), vägren vid tomt, 1982 (JJ), 10 ex år 2000 (JJ); Gripenbergs slott 1893 (A. Gustafsson i LD under namnet S. orientale, ombestämning ThK 1988) = 200 m SO slottet (7E6j 0712), vägrenar, riklig 1991 (JJ, belägg I LD, !ThK), 400 ex 2000 (JJ), 2005 (HT, belägg i S). Västervik Törnsfall Blekhem 1884 (P. Segerstedt i Vvik, !ThK 2005).
Osäkra uppgifter. Hultsfred Målilla Flathult (6F2i 0229) 1995 (A Ljungberg i Emdal); bekräftelse krävs. Jönköping Barnarp. Hakarp och Huskvarna. Båda Wirdemark & Thulin (1972); osäkra bestämningar. Skärstad NO om Kaxholmen (7E3c), lövskogsområde, 1984 (Lidesten 1984); osäker bestämning. Kalmar Dörby Smedby, landsvägsdike (N. Blomgren enligt Sterner ms 1); belägg ej känt. Halltorp Värnanäs hamn 1922 (N. Blomgren enligt Sterner ms 1); belägg ej känt, däremot har Blomgren samlat S. ×uplandicum i Värnanäs 1923 (LD). Valdemarsvik Tryserum Fågelvik 1977 (F. Lind i Norrk); belägg ej sett. Vimmerby Frödinge Koppetorp ca 1900 (K. Anderssons herbarium enligt Danielsson 1979); belägg ej sett. Locknevi Locknevi säteri, vägkant strax intill kyrkan, litet bestånd 1975 (BD enligt Nilsson & Gustafsson ms); belägget, i Vvik, har ombestämts till S. ×uplandicum av ThK. Tuna Östrahult vid vägkorset, ett stort ex i vägkanten, några i en trädgård 1975 (BD enligt Nilsson & Gustafsson ms); belägget, i Vvik, är dock enligt dennes senare bedömning S. ×uplandicum. Värnamo Nydala Karlsnäs (Hjelmqvist ms); belägget i LD är S. ×uplandicum enligt ThK. Västervik Hallingeberg Ankarsrum, Trädgårdsvägen (6G9g) (Kasselstrand 1980); troligen felbestämd, till floraprojektet har endast fyra hybridlokaler rapporterats från denna ruta; 600 m NO Hummelstad gård (7G1f) (Kasselstrand 1980); troligen felbestämd, till floraprojektet har endast hybriden rapporterats från denna ruta. Västervik Berg 1972; Kuggviken 1946–66; mellan Höglunda och Södermalm 1914 (alla tre E. Almquist ms 1975); belägg saknas. Växjö Växjö (5E1h) (Mossberg 1984); säkerligen oriktigt, till floraprojektet har endast hybriden rapporterats från denna ruta; Gravaregården 1918 (A. S. Trolander i LD); ej kontrollerad, belägg från samma lokal 1916 i S har ombestämts till S. ×uplandicum av K. Fægri och ThK.
Vid Kalmar Kalmar har, förutom typisk S. asperum, även samlats en form som avviker genom att ha långt foder. Belägg finns från 1859 (F. Sandéen i LD och S) och 1860 (E. V. Ekstrand i PerBrahe); växten publicerades av Neuman & Ahlfvengren (1901) som S. asperum f. longicalyx. En liknande form är samlad i Västervik Västervik Segersgärde 1881 (A. A. W. Lund i S), 1935 (E. Almquist i S) och 1949 (S. Holmberg i Vvik), varifrån även ordinär S. ×uplandicum har samlats. Troligen bör dessa asperum-lika former räknas till hybriden.
Osäkra uppgifter. Hultsfred Målilla Flathult (6F2i 0229) 1995 (A Ljungberg i Emdal); bekräftelse krävs. Jönköping Barnarp. Hakarp och Huskvarna. Båda Wirdemark & Thulin (1972); osäkra bestämningar. Skärstad NO om Kaxholmen (7E3c), lövskogsområde, 1984 (Lidesten 1984); osäker bestämning. Kalmar Dörby Smedby, landsvägsdike (N. Blomgren enligt Sterner ms 1); belägg ej känt. Halltorp Värnanäs hamn 1922 (N. Blomgren enligt Sterner ms 1); belägg ej känt, däremot har Blomgren samlat S. ×uplandicum i Värnanäs 1923 (LD). Valdemarsvik Tryserum Fågelvik 1977 (F. Lind i Norrk); belägg ej sett. Vimmerby Frödinge Koppetorp ca 1900 (K. Anderssons herbarium enligt Danielsson 1979); belägg ej sett. Locknevi Locknevi säteri, vägkant strax intill kyrkan, litet bestånd 1975 (BD enligt Nilsson & Gustafsson ms); belägget, i Vvik, har ombestämts till S. ×uplandicum av ThK. Tuna Östrahult vid vägkorset, ett stort ex i vägkanten, några i en trädgård 1975 (BD enligt Nilsson & Gustafsson ms); belägget, i Vvik, är dock enligt dennes senare bedömning S. ×uplandicum. Värnamo Nydala Karlsnäs (Hjelmqvist ms); belägget i LD är S. ×uplandicum enligt ThK. Västervik Hallingeberg Ankarsrum, Trädgårdsvägen (6G9g) (Kasselstrand 1980); troligen felbestämd, till floraprojektet har endast fyra hybridlokaler rapporterats från denna ruta; 600 m NO Hummelstad gård (7G1f) (Kasselstrand 1980); troligen felbestämd, till floraprojektet har endast hybriden rapporterats från denna ruta. Västervik Berg 1972; Kuggviken 1946–66; mellan Höglunda och Södermalm 1914 (alla tre E. Almquist ms 1975); belägg saknas. Växjö Växjö (5E1h) (Mossberg 1984); säkerligen oriktigt, till floraprojektet har endast hybriden rapporterats från denna ruta; Gravaregården 1918 (A. S. Trolander i LD); ej kontrollerad, belägg från samma lokal 1916 i S har ombestämts till S. ×uplandicum av K. Fægri och ThK.
Vid Kalmar Kalmar har, förutom typisk S. asperum, även samlats en form som avviker genom att ha långt foder. Belägg finns från 1859 (F. Sandéen i LD och S) och 1860 (E. V. Ekstrand i PerBrahe); växten publicerades av Neuman & Ahlfvengren (1901) som S. asperum f. longicalyx. En liknande form är samlad i Västervik Västervik Segersgärde 1881 (A. A. W. Lund i S), 1935 (E. Almquist i S) och 1949 (S. Holmberg i Vvik), varifrån även ordinär S. ×uplandicum har samlats. Troligen bör dessa asperum-lika former räknas till hybriden.