vanlig röllika
Achillea millefolium subsp. millefolium
Röllika växer på mark med skiftande näringstillgång men oftast på torr och mager, sandblandad jord. Exempel på växtplatser är torrängar på grusåsar och sandfält samt torr och gles lövskog. Mera sällan ser man växten i fuktigare miljöer, t.ex. i gräsmark dominerad av tuvtåtel Deschampsia cespitosa. I kulturmiljö påträffas den i gräsmattor och gamla fodervallar, på trädesåkrar, hårdbetad mark, gårdsplaner, renar och utfyllnadsmark. Den uthärdar gödsling och är ganska igenväxningstålig. Som betesväxt är arten speciellt uppskattad av får.
Funnen i 1411 rutor; tidigare uppgifter från 278 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Funnen i 1411 rutor; tidigare uppgifter från 278 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Första fynd
Linné noterade röllikan på två platser under sin resa till Öland 1741, dels vid Eksjö Eksjö, dels på Blå Jungfrun i Oskarshamn Misterhult (Linné 1745b under namnet Millefolium).
Bygdenamn och bruk
krylleka (Gullabo, Torsås, Linder 1868; Västra Torsås), puttika (Torsås; gäller denna art eller nysört); fradört, frasörta (västra och södra Småland; ”frad” och ”fras” = fradga, på grund av blomställningens färg och form); vitagrötsblomma (Berga), vit gröt (Angelstad), efter blomställningens utseende; vita kronor (Burseryd), vita kransar (Kulltorp, Källeryd, Båraryd), torparkransar (Åker, Bruce ms 2), åkerrenskransar (Vittaryd); klippgräs (trakten av Kalmar; Bolin 1933); renfana (Blackstad, Hallingeberg, Locknevi; Bruce ms 2). Namnet kamomill (Hallingeberg, Bruce ms 2) beror möjligen på sammanblandning med någon annan växt. – Där inget annat anges är namnen hämtade från Vide 1966.
Variation
Arten varierar mycket, särskilt då det gäller hårighet och bladflikarnas form. Inte sällan är strålblommorna rödlätta. Former med mörk- eller karminröda blommor odlas som prydnadsväxter.