Tibast trivs på fuktig och näringsrik mulljord. Som spontan påträffas arten i ängsartad skog av olika sammansättning, gärna vid källflöden eller längs bäckar. Ofta finner man den vid frambrytande vatten i branterna av grusavlagringar och i ravinsidor. Spontana bestånd är ofta individrika.
Trots att bären är starkt giftiga odlas arten ofta som prydnadsväxt, i Småland redan i början av 1800-talet: ´kring Vexiö endast i trädgårdar, men där är den allmän´ (E. Fries ms 1810b). Tibastens giftighet hindrar inte heller fåglar att sprida den i omgivningen. Som förvildad växer den ofta ganska öppet och relativt torrt, t.ex. vid stigar, i stenrösen, bryn och betesmark. De förvildade bestånden består i regel av enstaka buskar.
En karta över tibast i någorlunda naturlig vegetation visar ett område med tät förekomst på och kring höglandet i väster till Södra Vätterbygden, i söder till Vetlanda Ramkvilla och i öster till Västervik Hallingeberg. Detta motsvarar troligen tibastens naturliga utbredning i landskapet. De flesta markeringarna utanför detta område representerar nog kulturspridda, naturaliserade förekomster.
Funnen i 750 rutor; tidigare uppgifter från 166 rutor. Som spontan vanlig på och kring höglandet. Som förvildad ganska vanlig i hela landskapet utom i de östra delarna av Kalmar län norr om Kalmar Ryssby, där den är sällsynt.
Tibast har ökat starkt på kulturmark under 1900-talet: det finns få äldre uppgifter utanför området med naturlig förekomst.