hampflockel
Eupatorium cannabinum
Hampflockel växer dels vid havet, dels i och vid sötvatten. Vid havet är arten ett viktigt inslag i blocksträndernas färgrika högörtsvegetation, men den kan även påträffas på andra strandtyper, särskilt på driftvallar. Som sötvattensväxt är växten vanligast vid större åar, och karakteristisk för forsande avsnitt, men den förekommer också längs bäckar och sjöstränder. Mera undantagsvis finner man den i fuktiga ängar och gles lövskog, i allmänhet i anslutning till stränder, samt i dammar och stora diken.
Funnen i 235 rutor; tidigare uppgifter från 125 rutor. Vanlig vid de större åarna i södra och mellersta Kalmar län samt på havsstränder kring Kalmar och från Mönsterås Mönsterås till Västervik Loftahammar, i övrigt mest vid Helgeån, Mörrumsån, Lyckebyån, Emåns övre lopp och Svartån. – Ursprunglig.
Funnen i 235 rutor; tidigare uppgifter från 125 rutor. Vanlig vid de större åarna i södra och mellersta Kalmar län samt på havsstränder kring Kalmar och från Mönsterås Mönsterås till Västervik Loftahammar, i övrigt mest vid Helgeån, Mörrumsån, Lyckebyån, Emåns övre lopp och Svartån. – Ursprunglig.
Första fynd
Hampflockel förekommer i Linnés första kända botaniska manuskript från 1728 (Gertz 1926) i ett sammanhang där det framgår att den är sedd i Småland. I en tryckt Linnéskrift får vi lokalen, Älmhult Stenbrohult Diö: ´Wäxer i Smoland wid Dio Gästgifware Gård och där omkring´ (Linné 1741b under namnet Eupatorium foliis digitatis).
Lokaler
Några västliga lokaler. Gislaved Södra Hestra Västerån vid Långarekull (S. O. Norlén enligt Scheutz 1871 och ms), 1975 (Lagerlöf 1975). Hylte Femsjö Femsjö (Scheutz 1857). Södra Unnaryd vid kvarnen nära Ödegärdet (Lindsten 1952). Ljungby Dörarp Toftaån SO om Toftaholm (I. Christoffersson ms 1969b, C.-E. Johansson & Lettevall 1973). Odensjö (Rydeman enligt Scheutz 1857).
