havre
Avena sativa
Havre är en gammal kulturväxt som utan tvivel uppkommit ur flyghavre, troligen i Centralasien (Hylander 1953). I nederbördsrika trakter av Småland, särskilt på sandiga jordar och på myrodlingarna, odlades den förr särskilt till foder för hästar och svin samt till gryn. Nu användes den, ensam eller tillsammans med korn, i stor utsträckning till grönfoder. Arten förvildas tillfälligt på avfallsplatser, gårdskanter och gödselstäder. Ej sällan ses småexemplar vid asfaltkanten längs storvägar.
Första fynd
Först noterad 1816 – väl som odlingsrest – av Johan Forsander från Hylte Femsjö: ´bland säden här vid Femsjö´ (Forsander ms 1812–20). – Tidigast publicerad som förvildad av Wittrock (1894) som ett exempel på fågelspridning: Jönköping Ljungarum Strömsberg, i ask (O. Nordstedt).
Bygdenamn och bruk
Bygdenamn. Namnet uttalades havre eller havvre utom västerut, där formen oftast var have. Arten kallades också vithavre (Rogberga, Blackstad; i motsats till purrhavre A. strigosa, som benämndes svarthavre). Uppgifterna från Vide 1966.
Variation
Havren är mycket sortrik. Plymhavre A. sativa var. contracta är en typ med ensidig, sammandragen vippa. Den odlades tidigare som sädesslag – exempelvis angav E. Fries (1814–24) att den tillfälligt inkomna småhavren A. brevis förekom bland [odlad] purrhavre och plymhavre, och H. W. Arnell noterade på ett ark av purrhavre samlat i Nässjö Barkeryd Boarp 1885 (UPS) att arten växte ”bland plymhafre”. Ytterligare några herbarieark finns; troligen härrör alla från odlade förekomster. – Växten har troligen någon gång förvildats tillfälligt i Småland, men uppgifter om detta saknas.
Utbredning
Funnen i 384 rutor; tidigare uppgifter från 48 rutor. Ganska vanlig men troligen ojämnt antecknad. – Tillfälligt förvildad.