I Sverige är klöverärt en sydöstlig art som växer på havsstränder från Skåne norrut till Gryt i Östergötland just norr om smålandsgränsen. Den förekommer dessutom i kalkfuktängar och kalkkärr i inlandet på Öland och Gotland samt på en plats i Skåne. Vid södra och mellersta Smålands kust är klöverärten en av de mest utmärkande arterna på något fuktiga havsstrandängar. Den gynnas av bete men förekommer även på ohävdade stränder; på starkt gödslad mark försvinner den däremot.
Första fynd
De första uppgifterna om klöverärt finns i Adam Afzelius’ manuskript Coloniae plantarum och lämnades av Petrus Holmberger, som sett den ´på Gränsö vid Västervik till öfverflöd´ och ´på Virbo egor´ (Västervik Västervik Gränsö och Oskarshamn Misterhult Virbo). Uppgifterna är troligen från 1770-talet, då Holmberger tjänstgjorde i Västervik. – Först publicerad 1825 av Elias Fries som nämnde att den förekom i Kalmar län (E. Fries 1825–26 under namnet Lotus siliquosus β maritimus).
Utbredning
Funnen i 59 rutor; tidigare uppgifter från 44 rutor. Vanlig vid kusten norrut till Oskarshamn Misterhult, norr därom ganska sällsynt. Saknas i inlandet. – Ursprunglig.
Lokaler
De nordligaste lokalerna.
Valdemarsvik Östra Ed (C. Stenhammar enligt Wahlenberg 1826); 500 m NNO Lillavik (7H8b 0816), havsklippa, 1984, 1991 (StK).
Osäkra uppgifter.
Hultsfred Målilla Bäckeby ägor på Duneberg, 1814 (Norbeck ms 1814); otänkbart är det inte att inlandsförekomster i Småland existerat vid denna tid, men uppgiften bör betecknas som osäker. Virserum Ramsebo, torrängssluttning, 1985 (R. Eriksson i GB); orimligt. Västervik Gladhammar (Stålhandske enligt Wahlenberg 1833); uppgiften avser sannolikt Västrum Händelöp.