V. angustifolia var. angustifolia och var. segetalis
Liten sommarvicker växer främst på torr, välbetad eller trampnött, örtrik gräsmark, gärna på sand eller grus, ofta i sällskap med vårvicker V. lathyroides. Stor sommarvicker är däremot vanligast på åkerrenar, vägkanter och skräpmark, som trädgårdsogräs och som ogräs i sädesåkrar (mera förr än nu); den ses ibland i vallar och nysådda gräsmattor och sprids troligen med frövaror.
Vårt intryck är att liten sommarvicker är mindre vanlig än stor sommarvicker; möjligen är den också mera inskränkt till landskapets östra delar (Hård 1924).
Första fynd
Bygdenamn och bruk
Variation
Utbredning
Funnen i 869 rutor; tidigare uppgifter från 206 rutor. I öster vanlig till mycket vanlig (i SO); i övrigt ganska vanlig till sällsynt (i NV). – Gammal kulturföljeslagare (gäller båda underarterna; dock är liten sommarvicker möjligen ursprunglig vid kusten).
