bredkaveldun
Typha latifolia
Mer information om arten

Bredkaveldun växer ned till en meters djup på dy eller gyttja i sjöar, gölar, åar och bäckar. Den förekommer även vid sanka stränder (även på gungfly), i kärr av olika slag samt i skärgårdens hällkar. Växten är vanlig i diken, dammar, lergropar, torvtäkter och grustag samt vattenhål i betesmark. Mera sällan uppträder den på myrodlingar och schaktad mark.

Bredkaveldun var ännu på 1930-talet en ovanlig växt, åtminstone i skogsbygderna. Artens våldsamma ökning har till största delen skett under senare hälften av 1900-talet genom fröspridning till områden som fått ett näringstillskott från diken och jordbruksmark. På 1980- och 90-talen har arten snabbt tagit små kärr på skogsbrandfält i besittning.

Första fynd

Först noterad i början av 1800-talet från Oskarshamn Misterhult Tjustgöl (Arrhenius enligt Fries ms). – Först publicerad från Kalmar Kalmar av Westerlund (1852b).

Bygdenamn och bruk

Bygdenamn: kasedun (Tofteryd); dunkävle (Tofteryd; ”kävle” = kavel); dunborragräs (Agunnaryd), sjöborre (Göteryd, Hallaryd, Väckelsång;”borre” = kotte). Namnen, från Vide 1966, användes också för smalkaveldun T. angustifolia.

Utbredning

Funnen i 1338 rutor; tidigare uppgifter från 253 rutor. Mycket vanlig i större delen av Småland men (ännu) med luckor i väster och i östra fattigområdet. – Ursprunglig.