Taxasida

strandveronika

Veronica longifolia

L.

strandveronika är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Anders Delin
Översikt
Översikt

strandveronika är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • strandveronika
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Veronica longifolia
Vetenskapligt namn, fullständig form
Veronica longifolia L.
Svenskt namn
strandveronika
icelandic
Langdepla
norwegianBokmal
storveronika
norwegianNynorsk
storveronika
Finskt namn
rantatädyke
finlandSwedish
strandveronika
Danskt namn
Langbladet ærenpris
Foton
Peter Ståhl
Mangrund, Älvkarleby sn 2024-07-06
Anders Delin
Vikstenstorpet, Färila 2011-07-26
Patrik Engström
Roslagen 2025-05-29
Lars Efraimsson
Mölnbacka, Forshaga kommun 2007-07-25
Peter Ståhl
Orarna, Gävle 2009-08-15
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Se: bredbladig strandveronika Veronica longifolia var. longifolia och smalbladig strandveronika Veronica longifolia var. maritima

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Spontan längs Arbogaåns, Hedströmmens och Kolbäcksåns nedre och Sagåns mellersta lopp (i närheten några få apofytiska förekomster) samt vid Hjälmaren: sammanlagt cirka 35 lokaler. Dessutom förvildad (i ett fall kanske järnvägsspridd) på cirka fem lokaler i Ö. Västmanland, till synes beständig i Nedre Bergslagen (lokal 38). Ger i Västmanland intryck av att vara klimatfordrande, men dess totalutbredning är kontinentalnordligt kontinental och dess utbredning i Fennoskandia (i V-kanten av utbredningsområdet.) splittrad. Tydningen av utbredningen försvåras av att den företräds av flera raser, vilka delvis kan tänkas utgöra klimatiska ekotyper. Troligen är utbredningen i Västmanland ofullbordad. F.n. endast i utpräglat eutrof omgivning vid starkt eutrofa vattendrag. Utbredningstyp osäker.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Arten är känd från en enda lokal (tidigare opublicerad): Hede: Norr-Hede, ny vägslänt (subspont.?) (17D 5g, 1962, E. Almquist i S och UPS). Strandveronikan kan vara spridd från odling.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1663 Veronica longifolia L.

Syn.: Pseudolysimachium longijolium (L.) Opiz

This variable, mainly boreal-montane species is now widely distributed in Eurasia and partly N. America. N of the broken line var. borealis Trautv. (syn.: var. septentrionalis Boriss.) dominates. The species has sometimes escaped from cultivation within and outside the range. It has been introduced into N. and S. America.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Strandveronika är ursprunglig utmed Ätran och några andra vattendrag i mellersta Halland. Där växer den i lövridåer tillsammans med ganska högvuxna gräs och örter. Arten odlas också som prydnadsväxt och förvildas tämligen lätt i anslutning till trädgårdar, utkast- och avfallsplatser.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Myrin 1832.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Odlad som prydnadsväxt och tillfälligt förvildad eller kvarstående, bl.a. kring gårdar och i bryn, samt på tippar. Strandveronika var troligen bofast vid Hunnemara i Karlshamn under 1920- och 30-talen.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Ursprunglig på låga klipp- och blockstränder vid nordmalingskusten, eljest stundom spridd (t ex vid järnvägsstation, i grustag) från odlingar i trädgårdar, förr möjligen någon gång inkommen med barlast. - 11 (6).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: sannolikt ursprungligen införd som prydnadsväxt och som sådan mycket lätt förvildad (men åtminstone numera sällan odlad), oftast tillfällig men ibland etablerad och bofast. Några uppgifter från havsstränder i nordvästligaste delen kan avse helt spontana förekomster men detta är omöjligt att säkert avgöra. Först uppgiven 1789 från Torekov (Osbe enl. Gertz 1945).
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från betydligt färre (27) rutor vid förra inventeringen.
Kommentar: B, granskare KAO och TKa. Mycket mångformig art som torde gå att dela upp i flera taxa men komplexet är ännu dåligt utrett och variationen i Skåne är inte närmare undersökt. En del av uppgifterna kan avse former av hybridogent ursprung, d.v.s. hällveronika (se nedan).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Märkligt är att den spontana förekomsten i skärgården förblev obeaktad till 1932, då Didrik Hedenlo upptäckte en förekomst i Oskarshamn Oskarshamn Ärnemar (belägg i OHN).
Strandveronika växer naturligt på strandvallar och blockiga och klippiga havsstränder i den yttre skärgården. Dessutom finns naturliga förekomster i nutid i Sävsjö Vrigstad, där arten växer i torräng på åskullar och tidigare ´bland buskar på ängar och vid berg i närheten af ån samt bland pors och stenar vid stränderna af de sjöar denna genomflyter, äfven på öar i dessa sjöar t.a.´ (Wetter ms 1894). Liknande inlandsförekomster existerar i Västergötland (Bertilsson m.fl. 2002). Huruvida arten varit spontan på ytterligare någon gammal smålandslokal undandrar sig bedömning.
De flesta förekomsterna av strandveronika i landskapet har dock sitt ursprung i odling. Som kvarstående uppträder arten i tomtgränser och på ödegårdar; den förvildas på vägrenar, banvallar, utkast, stränder av sjöar och bäckar samt vid diken, i snår och i grustag. Någon gång kan den bilda ganska stora bestånd på torr till fuktig mark.
Funnen i 136 rutor; tidigare uppgifter från 25 rutor. – Som ursprunglig sällsynt i klippskärgården söderut till Oskarshamn norra Misterhult (förr till Oskarshamn) och mycket sällsynt i inlandet (Sävsjö Vrigstad). Som förvildad sällsynt, ojämnt spridd i hela landskapet, huvudsakligen tillfällig men på enstaka lokaler bofast.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Strandveronika finns i två varieteter: smalbladig strandveronika var. maritima som växer naturligt i vårt land på steniga havsstränder ända upp till Norrbotten; möjligen har den sin svenska sydgräns i Småland (Edqvist & Karlsson 2007). Det finns även en bredbladig strandveronika var. longifolia som växer på torrängar i inlandet. I odling förekommer en mängd former som är svåra att skilja och dessutom ibland med inkorsad axveronika V. spicata.

På Öland är samtliga förekomster av strandveronika spridda från odling och växten är funnen på utkast, kvarstående eller avsiktligt planterad "i det vilda". På lokalen i Sandby sn där den ursprungligen är planterad har den hållit sig kvar minst 30 år, spridit sig och bör därför betraktas som bofast i landskapet.

Kulturflykting och kvarstående, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Förvildad, bofast.
Flerårig trädgårdsväxt, förvildad i vägkanter och dikeskanter nära bebyggelse samt utkastad på skräphögar. Några äldre fynd, som har gjorts vid en åker och i en timotejvall, antyder att arten även har inkommit med frövaror. Enskilda plantor kan bli mycket långlivade (en planta i Vall stod kvar i minst 15 år), men arten sprider sig inte så lätt med frön. Ett undantag utgör en rik förekomst i Stånga med ett 40-tal plantor, som vi bedömer ha etablerats genom (eventuellt sekundär) fröspridning. Johansson & Larsson (1997) utredde artens förekomst på Gotland mer ingående.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Strandveronika växer fuktigt till blött på stränder av sjöar och vattendrag. Den finns vid Göta och Nordre älvar och följer Örekilsälvens lopp och finns även vid Kärnsjöns stränder, där den förmodligen är spontan. Man träffar också på arten i mer kulturpåverkade miljöer som ödetomter, vägkanter, hällmark, skogsbryn och olika typer av skräpmark, dit den sannolikt spritts från odling som prydnadsväxt.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer dels på fuktig till blöt mark samt vid klippskrevor vid större åar och vid Vänerns stränder, dels i bergskanter på platåbergen, på åkerholmar, ogödslade åkerrenar och stenrösen. Även odlad som prydnadsväxt och förvildad på ödetomter och från utkast. Vanlig som ursprunglig vid Vänern, längs Viskan, Ätran och Tidan, mindre vanlig längs andra större åar och som torrmarksväxt på södra Falbygden och i området söder och sydväst därom. I detta område ibland svår att skilja från nedanstående hybrid. Sällsynt i övrigt. Kartan inkluderar förvildade förekomster. 347 lokaler i 178 rutor (21 %).

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Ganska vanlig vid kusten, men mindre allmän i Uppland som helhet. 209 kartblad, 400 kvadranter.
Strandveronika växer på havsstränder, i skrevor på strandklippor, intill hällkar, på klapper- och grusstränder och intill snår. Detta är den typiska miljön för smalbladig strandveronika. I inlandet, där det i allmänhet är fråga om bredbladig strandveronika, har den rapporterats från kulturmiljöer, såsom gräsmarker, skogsvägar, diken, trädgårdsutkast och skräpmarker, något som tyder på att den har sitt ursprung i odlade förekomster.
Förändring + 22 %. – En ökning har noterats, vilken åtminstone delvis kan bero på bättre rapportering av havsstrandförekomsterna.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Strandveronika är ursprunglig på havsstränder. Den odlas också som prydnadsväxt och förvildas lätt. De naturliga förekomsterna i skärgården utanför Orarna angavs första gången av Claes Östling (Wikström 1824). Ett fåtal gamla och aktuella förekomster är kända.
Den blommar samtidigt som rödklint, åkertistel och ängsvädd.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Strandveronika kan föröka sig med frö, särskilt på naken jord, och blomma redan efter ett år. Man ser den dock mest som perenn och stationär i slutet växttäcke. Den börjar blomma senare än de flesta veronikaarter, i mjölkens till ljungens tid. Två centimeter långa basala skott övervintrar gröna. 

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Strandveronika är något odlad och ibland förvildad. Som förvildad har arten expanderat på flera ställen.