färgmåra

1523 Galium triandrum Hyl.

Syn.: Asperula tinctoria L.

This species is most frequent in E. Europe and adjacent parts of Asia (probably more localities in Asia Minor). It has been introduced into several localities on the Fennoscandian mainland. The population in the Pyrenees and W. Alps is distinguished as var. pyrenaicum Rouy & Fouc.

Sydlig kalkgynnad torrängsväxt i ängsrester.

I Europa har färgmåra en kontinental utbredning med tyngdpunkten i de östra delarna. I Sverige är den vanlig på Öland och Gotland medan den på fastlandet är sparsam och endast förekommer i kalkpåverkade områden.

Färgmåra är en karaktärsart för Ölands kalkpåverkade naturbetesmarker och växer på betade alvartorrängar, i hällmarker med karster, grusalvar och tuviga friskängar. Slåtterängar, betade hässlen, gamla stenbrott och klapperstensvallar hyser också arten. Färgmåra försvinner om hävden upphör eller om marken påförs näringsämnen.

Kartan visar att färgmåra är vanlig på Stora Alvaret. Den är också spridd inom Mittlandet där den växer i den mosaikartade blandningen av torrängar, hällmarker och hassellundar som utmärker stora delar av detta område. Ibland räcker det med ett kalkstensröse i en annars kalkfattig omgivning för att färgmåra ska hitta dit. Även de småalvar som finns längre norrut på ön hyser en del fynd. I östra sjömarken växer den här och där i torrängar, tuviga friskängar och på gamla strandvallar. Färgmåra har troligen minskat något, i alla fall utanför Stora Alvaret, och orsakerna kan sammanfattas med upphörd hävd och ökad näringsbelastning av landskapet som båda medfört försämrad kvalité av artens favoritbiotoper.

Som namnet antyder är arten en gammal färgväxt. "Rötterna används på Gotland i stället för krapp till att färga ylle rött" (Linné 1755).

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppen, torr miljö, företrädesvis på kalk: torräng, kalkberg, kalkhällmark, alvar; även grusig och sandig mark samt skogsbryn, åker- och vägrenar. Ofta antecknad i ängen. Den höga andelen provrutor med färgmåra visar att arten är allmänt spridd med utbredda bestånd – men utbredningen är ojämnt fördelad: färgmåra är ovanlig i Gotlands jordbrukstäta slättområden. Johansson (1897) angav frekvensen ”Allest.”, vilket stämmer bra även i dag; om man undantar jordbrukslandskapet är färgmåra en av de vanligaste arterna.

Färgmåran är en flerårig torrmarksväxt, som främst växer på varma, kalkrika bergs- eller moränsluttningar nära kusten. Arten gynnas delvis av bete, men tål inte ett för intensivt betestryck. På kalkbergen växer den i skrevor och på avsatser där en sparsam jordmån utbildats.

Östeuropa, Mindre Asien. I Sverige i den sydöstra delen upp till Uppland.