trift

Se backtrift Armeria maritima subsp. elongata

Ett (tillfälligt?) fynd är bekant: Linsell: Ransjön på sandstrand (17D 0j, Jonasson & Jonasson 1973). Platsen används som tältplats.

Trift är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer rikligt och ibland dominerande på sandiga strandängar/strandhedar, både betade och obetade. Dominansen blir särskilt påtaglig under blomningstiden i maj, då otaliga rosafärgade triftblommor lyser upp de i övrigt ganska färglösa strandmarkerna. Även senare under sommaren och långt in på hösten kan man dock finna enstaka blommande exemplar. Växten gynnas av en måttlig översandning. Vid havet växer triften också på klippstränder samt i kustbergens skrevor och sprickor. I landskapets inre ser man den allt oftare i vägkanternas grussträngar. Vanligen är det då fråga om backtrift ssp. elongata men även strandtrift ssp. maritima är någon gång funnen långt in i landskapet, t ex i Knarrad, drygt 2 mil från kusten. Utmed långa sträckor av vissa kustnära vägar, t ex E 6 och dess äldre sträckningar, växer trift, och även gulkampar Plantago maritima, i mer eller mindre sammanhängande, täta bestånd. I Fagered vid gården Skogen vid 5C 9d 05 09 finns en avvikande inlandslokal, hällmark vid vägen (NGN).

Spridningen längs vägarna är numera mycket påtaglig, även i inlandet. Utmed nya vägsträckor brukar växten visa sig bara några år efter det att vägen anlagts.

Se backtrift Armeria maritima subsp. elongata.

Sand- och grusgynnad växt längs stora vägar. Ca 9 400 år gamla lämningar av trift har konstaterats vid Gräsmosssen strax utom Närkegränsen i Värmland från senglacial–förboreal tid (Florin 1969). Växtens underart i Närke har i kontrollerade fall varit backtrift ssp. elongata, men saken är inte fullt utredd.

Gammal bofast art.

Andersson 1978.

1486 Armeria maritima (Mill.) Willd.

This polymorphic species is widely distributed in Eurasia and N. America. Fl. Eur. 3/1972, p. 32f., reports eight subspecies. Among these, the map shows the distribution of subsp. maritima (syn.: A. vulgaris Willd.) in Europe and S. Greenland, the arctic-circumpolar subsp. labradorica (Wallr.) Hult. and subsp. alpina (Willd.) P. Silva in the Alps and other S. and SE. European mountains. Further, some extra-European subspecies are mapped, viz. subsp. arctica (Cham.) Hult., subsp. interior (Raup) Pors. and subsp. californica (Boiss.) Pors. in the Pacific E. Asia and N. America, C. Canada and W. U.S.A., respectively. Totally the species belongs to the circumpolar plants. However, it is reported among the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 106 and map 88). Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 344.

Flerårig tuvad ört med linjära rosettblad och bladlösa upprätta stjälkar. Bildar ofta vidsträckta bestånd med täta kuddlika tuvor av de tätt sittande rosettbladen. De köttiga och oftast helt kala bladen blir en drygt dm långa och är plattade till plattat cylindriska med en insjunken, halvgenomskinlig mittnerv på ovansidan. Jordstammen nedan bladrosetten är kraftig, vedartad och uppåtriktad. Stjälken är smal och upprätt med en nedåtriktad bladslida strax under den huvudformade blomställningen. De femtaliga skära blommorna har en kort pip och sitter i ett tätt blomhuvud. De har trubbiga hylleblad och det hinnartade fodret är hårigt och sitter kvar i fruktställningen.

Trift växer på kortvuxen gräsmark, stenig mark och klippor, helst vid havsstränder. Den förekommer även sällsynt på saltade vägkanter och i naturbetesmarker i inlandet. Utbredningen sträcker sig längs med kusten till Stockholms skärgård samt sällsynt i inlandet norrut till Mälaren. Endast en känd lokal i fjällen (Pältsa, strax S om Treriksröset). Odlas även i trädgårdar och rabatter och kan påträffas förvildad, även längre norrut.

Förväxlingsrisk:
Gräslök (Allium schoenoprasum) är med sina trinda, uppblåsta och aromatiska blad utan mittnerv samt klocklika blommor endast lik på håll. Kapseln är dessutom typiskt tredelad.
Gulkämpar (Plantago maritima) växer aldrig lika kraftigt tuvat och har ofta fläckiga blad med otydlig mittnerv och nederst vitaktiga hår.
Havssälting (Triglochin maritima) saknar även den triftens kraftigt tuvade växtsätt och har dessutom blad utan mittnerv och med en tvålaktig doft.

Status: se under hithörande underarter. Miljö: se under hithörande underarter.
Förändring och hot: osäkert, synbarligen ökande på kulturståndorter i inlandet men förefaller minskande på mer naturliga ståndorter.
Kommentar: kan delas upp i de två underarterna nedan vilka emellertid endast delvis urskilts under inventeringen.

Se även backtrift Armeria maritima subsp. elongata och strandtrift Armeria maritima subsp. maritima.

Trift växer på torr, sandig, näringsfattig men ibland saltpåverkad mark som ofta är hävdad genom bete eller sällsynt slåtter. Vanliga växtmiljöer är betade sandgräshedar, havsstrandängar, sandstränder och vägkanter. Ibland ses trift i sandiga åkrar, grustäkter och på dammvallar. Spridning längs vägkanter, vilket ibland förekommer i övriga Sverige, förefaller mycket ovanligt på Öland. Trift förekommer i odling, bland annat i rondeller, och dessa plantor ser delvis annorlunda ut (kortstjälkade, håriga och med mörkrosa blommor) men någon spridning från odling är inte känd på Öland.

Trift växer runt en stor del av Ölands kust men saknas nästan helt på västra kusten, från Böda sn och söderut till Köping. De steniga stränderna längs denna sträcka passar uppenbarligen inte trift och sandgräshedar är sällsynta i området. På Stora Alvaret är den helt obefintlig frånsett ett fynd på en grusig parkering. Längs östra landsvägen följer den Ancylusvallen. De stora sandfälten vid Lindby tall, Gärdslösa sn, och vidare norrut mot Köping syns tydligt på utbredningskartan. I de sandiga socknarna längst i norr, Böda och Högby, är växten vanlig.

Trift är variabel och har ibland delats in i flera underarter där backtrift subsp. elongata, strandtrift subsp. maritima och mellantrift subsp. intermedia är aktuella i Norden. Backtrift kan växa både på sandiga torrängar och längs havet. Den är högväxt (25–40 cm), blomstjälken är kal, rosettbladen är ganska breda (1,1–2,5 mm) och cilierade i kanten. Blomställningens yttre stödblad är spetsiga och lika långa som de inre (Tutin m.fl. 1968 b). Strandtrift växer på saltpåverkad mark nära havet. Den är lågväxt (< 20 cm), blomstjälk är oftast håriga, rosettbladen kala och smala (0,8–1,2 mm) och de yttre stödbladen är korta (kortare än de inre). Mellantrift står mellan de två andra men avgränsningen mellan de tre underarterna är inte fullt utredd.

Vissa forskare hävdar att i Östersjöområdet förekommer inte strandtrift utan misstänkta plantor bör hänföras till mellantrift (Ryttäri & Lahti 1992). På Öland förekommer ibland plantor på saltpåverkad mark som har håriga blomstjälkar och är kortväxta. Ibland växer de tillsammans med plantor som liknar backtrift och även mellanformer förekommer. Ytterligare studier krävs av trift på Öland men backtrift bedöms vara i majoritet. Trift är känd för att kunna växa på marker som är kraftigt förorenande av metaller såsom koppar, bly, kadmium och zink. Ibland har dessa speciellt toleranta kloner hänförts till underarten subsp. halleri som är känd från central och västra Europa (Dahmani-Muller m.fl. 2000).

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
På Gotland finns två eller tre underarter, backtrift ssp. elongata, strandtrift ssp. maritima och kanske mellantrift ssp. intermedia. Underart har inte alltid fastställts under våra inventeringar. Johansson (1897, 1910b) uppgav växtplatser endast från västra delen av mellersta Gotland, från Fröjel till Visby (samt Lummelunda, från 1820-talet), samt i Grötlingbo och Rone. Av dessa (ett tjugotal) uppgifter förde han två till γ maritima (strandtrift ssp. maritima) och övriga till β intermedia (vilket vi tolkar som backtrift ssp. elongata, kanske även mellantrift ssp. intermedia). Enligt vår uppfattning är backtrift den vanligaste underarten på Gotland.

Under 1900-talet ökade trift på Gotland. På utbredningskartan hos Englund (1942) finns närmast heltäckande markeringar från sydsidan av Grötlingboudd till Kapelludden i När (men endast en notering på Storsudret, Flisviken i Sundre). Sedan dess har trift spritt sig ytterligare, i synnerhet på Storsudret och nordöstra Gotland. I dag är trift särskilt riklig på västra kusten från Fröjel till Tofta, där den även har inlands-förekomster på littorinagränsvallen i Sanda och Eskelhem. På östra sidan är arten likaledes vanlig från södra sidan av Grötlingboudd till Bandlundviken i Burs.

De två underarterna av trift, strandtrift ssp. maritima och backtrift ssp. elongata, är svåra att hålla isär beroende på att det finns gott om mellanformer. Båda underarterna sprids numera utefter vägar och förekommer ibland planterade i rondeller.

Se även backtrift Armeria maritima subsp. elongata och strandtrift Armeria maritima subsp. maritima

Förekommer i södra Sverige med nordgräns för spontana förekomster i Uppland; sällsynt i landskapet. 42 kartblad, 51 kvadranter.

I stora delar av Sverige uppträder trift som havsstrandväxt. I Uppland är antalet förekomster på stränder ganska litet, istället växer den på torrbackar och torrängar, framför allt på sand och gärna på åsar. Man finner den även i vägdiken och på den vegetationsglesa zonen närmast asfaltkanten på större vägar i samma miljö som grått saltgräs, strandråg och gulkämpar. Möjligen har frön kommit in med insåningar i vägkanterna.

Den vanligaste underarten i Uppland är backtrift. Enda undantaget är beståndet vid Björns fyr och en därifrån sannolikt spridd förekomst på norra Hållnäskusten, som är mellantrift. En möjlig förklaring är att den kan ha flyttats in från Västkusten för odling i fyrträdgården och sedan spritt sig därifrån.

Förändring - 9 %. – Trots att trift anpassat sig till en ny miljö: vägkanter, har den totalt minskat, sannolikt på grund av igenväxningen av torrängar och torrbackar.

Trift är en sydlig havsstrandsväxt som mer eller mindre tillfälligt etablerat sig på olika platser vid Gästrikekusten. Det första fyndet gjordes 1883 vid Gävle. Flera fynd har gjorts på Iggön där en aktuell och långlivad förekomst finns. Trift har även använts vid insåningar i landsvägskanter och förvildade plantor har nu vid flera tillfällen hittats längs vägkanter.