Taxasida

baldersbrå

Tripleurospermum inodorum

(L.) Sch. Bip.

baldersbrå är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

baldersbrå är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • baldersbrå
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Tripleurospermum inodorum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Tripleurospermum inodorum (L.) Sch. Bip.
Svenskt namn
baldersbrå
icelandic
Völvubrá
norwegianBokmal
balderbrå
norwegianNynorsk
balderbrå
Finskt namn
peltosaunio
finlandSwedish
baldersbrå
Danskt namn
Lugtløs kamille
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2011-06-25
Nycklar

Tyler, T. & Rawet, M. 2024: Tripleurospermum – baldersbrår

Den botaniska skattkammaren

Ett släkte med ca 35 arter varav de flesta är begränsade till Mindre Asien och Centralasien.

Hos oss förekommer två ursprungliga arter varav den ena kan delas i ett flertal underarter, samt en art (knappbaldersbrå T. disciforme) som är en mycket sällsynt inkomling från Turkiet. Våra två inhemska arter är ibland svåra att skilja åt och har ibland betraktats som underarter då mellanformer/hybrider förefaller vara ganska vanliga och endast har svagt nedsatt fertilitet, men de har liksom underarterna ganska väl skilda utbredningsområden. Nyckeln här tar inte hänsyn till sådana hybrider.

Hithörande arter förväxlas ibland med kamomiller Matricaria spp. vilka skiljer sig genom att mosade blad och korgar doftar starkt aromatiskt (baldersbrår är på sin höjd svagt illaluktande) och att fullt utvuxna korgar har konisk och i genomskärning ihålig disk (medan baldersbrår har platt–rundad solid disk). Viss förväxlingsrisk föreligger även med kullor Anthemis spp. vilka skiljer sig genom att ha smala hinnlika fjäll mellan diskblommorna (baldersbrår har inga fjäll mellan blommorna).

Floratexter

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivial i hela landskapet.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Baldersbrå är en gammal, kulturberoende annuell som växer rikligt på torr till frisk, öppen jord - åker- och vallkanter, trädes- och omställningsåkrar, trädgårdsland, jordhögar, nysådda gräsmattor, vägkanter, grustag, järnvägsområden och andra ruderatmarker. Ibland ser man den också på fuktiga stränder med gles växtlighet.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Kvävegynnad frisk- och torrängsväxt vars åkerförekomster har bekämpats, men arten förekommer ännu i åkrar och närliggande kulturpåverkad vegetation i hela Närke. Enl. ett samtida vittne ”uppfyller den hela åkrar” (ÖLHK 1870) och betraktades som ett svårt ogräs (Broddeson ms). Dess fröspridning är effektiv. Blomberg (1871) räknade till 222 507 blommor på ett enda stånd. Vid Stensmossen i Skagershult växte ett ex. 1991 ute i myren bland sileshår.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "vid Kålsätt och Wiken sparsamt."

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän i hela området. Utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

(Matricaria perforata, M. maritima subsp. inodora)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 31–45 %.
Kommentar: former med enbart tunglika blommor förekommer sällsynt och har uppgivits från en handfull rutor.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Matricaria inodora, M. maritima ssp. inodora, M. perforata
Baldersbrå växer på torr till fuktig jord. Arten kräver inte men uppskattar kväverik mark. Den är ett vanligt, och särskilt förr ett besvärligt, åkerogräs. Vidare uppträder den på all slags öppen jord, särskilt kring gårdar, på vägkanter, grusplaner och skräpmark. Den är även vanlig på havsstränder, särskilt i tångberikade miljöer. – Växten undviks av betande djur.
Funnen i 1386 rutor; tidigare uppgifter från 201 rutor. Mycket vanlig. – Gammal kulturföljeslagare.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Baldersbrå växer på öppen, frisk och gärna kväverik mark. Troligen är den ursprunglig på havsstränder där den ofta ses på uppkastade tångvallar. Plantorna får här ett annorlunda utseende, köttigare blad och växer nedliggande. De kan då förväxlas med kustbaldersbrå T. maritimum subsp. maritimum (se denna). Men främst är baldersbrå en kulturföljeslagare och vanlig som åkerogräs, i gårdsmiljöer, stenbrott, sandtäkter, vägkanter, vid bevattningsdammar och på grusplaner. Diverse ruderatmiljöer som stentippar, gödselupplag och jordhögar är viktiga växtställen. Varenda nyupplagd öländsk jordhög hyser baldersbrå. Arten ses ibland i betesmarker och då längs traktorvägar, vid grindhål eller på annan störd och näringsberikad mark. När röjningar eller skogsgallringar sker dyker baldersbrå ofta upp.

Baldersbrå är spridd över hela Öland men ovanlig på Stora Alvaret. Arten är bra på att utnyttja olika miljöer i kulturlandskapet så länge de är något näringsrika.

Namnet baldersbrå hänsyftar på de vita strålblommorna som var lika vita som guden Balders ögonbryn (brar = ögonhår, ögonbryn). I äldre tider var baldersbrå även namnet på kamomillkulla Anthemis cotula (Den virtuella floran).

Gammal, främst kulturföljeslagare, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Kulturföljeslagare.
Kulturmark: åkrar, vägkanter, körvägar, gårdsmiljöer, jordhögar och skräphögar, soptippar och annan ruderatmark; även skräpiga alvar, beten och gräsmarker. Den höga andelen provrutor visar att baldersbrå är en av de vanligare arterna på Gotland. Dagens förhållanden svarar mot Johanssons (1897) ”Allest.”.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Baldersbrå växer på frisk till torr, öppen, gärna kväverik jord. Framför allt är den ett åkerogräs, som kan vara helt dominerande på trädor, men den förekommer också på renar och åkerholmar, kring gårdar, på markvägar samt på vägkanter, fyllnadsjord, industriområden och tippar.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Gammal kulturföljeslagare, växer som ogräs i åkrar och rabatter, även på öppen mark kring gårdar, i grustag, på vägkanter, på banvallar, i industriområden, på tippar m.m. Kvävegynnad. Mycket vanlig i hela landskapet. 777 rutor (94 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, förmodligen uppkommen ur kustbaldersbrå. I Sverige hela landet. I Sörmland mycket allmän – (90%). Baldersbrån är en ettårig, höstgroende art som växer rikligt i åkrar, på vallar, trädor och på annan öppen jord. Den är förmodligen en gång inkommen med utsäde. Särskilt vanlig är arten i höstsäd. Den växer dessutom ofta som pionjär i nysådda gräsmattor, på gödslad mark kring gårdar och bebyggelse, men även på vägkanter. Baldersbrå är ett av våra vanligaste åkerogräs som knappast har minskat trots besprutning och moderna brukningsmetoder. Vissa år kan den uppträda i oerhörda mängder. Nära kusten uppträder hybrider med kustbaldersbrå.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mycket allmän i Uppland. 659 kartblad, 2295 kvadranter.
Almq. Allestädes, till odlingsgränsen i skärgården.
Baldersbrå förekommer framför allt som åkerogräs och kan i trädesåkrar bli helt dominerande. Den växer även på många andra kulturskapade ståndorter såsom gårdsplaner, vägkanter och dikesslänter.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.

Baldersbrå är en gammal kulturföljeslagare. Den angavs som tämligen allmän i Gävletrakten 1848 och som allmän i landskapet som helhet 1924.

Till de vanligaste följeväxterna hör gråbo (24%), kvickrot, maskrosor, åkertistel, svinmålla, gatkamomill, groblad, röllika och lomme. Baldersbrå börjar blomma mitt på sommaren i slutet av linneans tid. Samtidigt blommar ofta mjölkört, rödklöver och kråkvicker.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Baldersbrå uppträder som fröogräs och tycks gro mest på hösten, eftersom unga plantor övervintrar gröna. Den kan ses blomma i skogsstjärnans tid, men huvuddelen av blomningen sker i linneans och i mjölkens tid och den kan fortsätta till ljungens. Omblomning sent på hösten förekommer. Växten ratas av betande djur (Åkerblom 1951).
Bland registrerade baldersbrår kan även nordbaldersbrå ingå eftersom detta taxon inte uppmärksammades under inventeringen.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Baldersbrå ser man ofta i full blom långt in i oktober–november, till synes oberörd av hårda nattfroster. Arten är vanligast vid kustområdet och i dalgångarna; den förekommer i små bestånd även i skogsbyarna, men där är nordbaldersbrå T. maritimum subsp. subpolare vanligare. Den tillhör de tåligare åkerogräsen men håller sig idag ofta bara i en bård runt brukade, välgödslade åkrar. Kring bondgårdar växer den typiskt även på annan ”fet” mark, t.ex. vid kasa, i gödseldiken eller på gödselfläckar i trampslitna beteshagar. I tätorter och jordbruksbygder förekommer den också i vägkanter, då på öppnare ytor, gärna i nygjorda diken och renar. Den saknas däremot vanligen efter skogsbilvägarna. I villabebyggelse ser man den i trädgårdar, t.ex. på multnande komposter och skräphögar eller på öppen matjord. Den är vanlig på soptippar, barkavfall etc. Vid kusten finns den även på gamla industritomter, parkeringsytor, kajer, bangårdar och banvallar. Arten gynnas av konstgödning och sannolikt även av luftburet kvävenedfall.