Taxasida

toppklocka

Campanula glomerata

L.

toppklocka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt

toppklocka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • toppklocka
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Campanula glomerata
Vetenskapligt namn, fullständig form
Campanula glomerata L.
Svenskt namn
toppklocka
icelandic
Höfuðklukka
norwegianBokmal
toppklokke
norwegianNynorsk
toppklokke
Finskt namn
peurankello
finlandSwedish
toppklocka
Danskt namn
Nøgleblomstret klokke
Foton
Peter Ståhl
Torsåker 2012-07-27
Torbjorn Tyler
Vålådalen, utanför Naturum 2018-07-16
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2016-06-22
Torbjörn Tyler
Lejaskogen, Guldsmedshyttan 2025-07-03
Anders Delin
Myskje, Mo 2009-07-18
Torbjorn Tyler
i odling i Höör socken 2019-07-24
Torbjorn Tyler
i odling i Höör socken 2019-07-24
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Se ängstoppklocka Campanula glomerata subsp. glomerata och prakttoppklocka Campanula glomerata 'Superba'.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Toppklocka är sannolikt inte ursprunglig. Den har odlats länge och ursprunget till de nutida förekomsterna kan i de flesta fall lätt spåras till närliggande trädgårdar och ödetomter. De vanligaste växtplatserna är vägkanter intill bebyggelse men ibland finner man den också vid torpruiner och i gårdsnära betesmarker.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

De flesta meddelade uppgifter om toppklocka är opreciserade beträffande underart eller prydnadsodlad sort. Kunskapen är mycket bristfällig.

I ”större område i Glanshammars härad” innefattade Broddeson (1930a) förmodligen den längs 2 km spridda förekomsten på kalkbergen efter vägen vid Löre och fram till Ekebergsbrottet i Lillhyrka, noterad 1927 och 1999. Toppklocka angavs som ”fullt vild” i Glanshammar, Lillkyrka och Latorp i Tysslinge i Jansson (1933). De rikaste bestånden har noterats i Glanshammar bl. a. vid Via längs vägrenar i byn, bl.a. ett 70-tal ruggar mellan hage och landsväg 1957–1999 (Nilsson ms, !). I gräsmattan vid Nannberga skola i Götlunda fanns den ”sedan 30 år” 1992 (G. Örn).

Meddelade växtplatser är också bl.a. park, ödetomt, i tät granskog på åkermark, vid bygata, banvall etc.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Se även ängstoppklocka Campanula glomerata subsp. glomerata och prakttoppklocka Campanula glomerata 'Superba'.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Ej regelbundet noterad intill bebyggelse. 

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Tämligen sällsynt på Mälarslätten, i Skogslåglandet och Ö. Bergslagen; traktvis vanligare (spridd-lokalt tämligen allmän) i V. Bergslagen. Troligen på fler lokaler i sistnämnda område än som framgår av utbredningskartan. (I Nora-Lindetrakten känd under namnet "bergslagsklocka" enligt F. Andersson, Karlsro.) Åtminstone i Bergslagen bofast, både i kalk- och silikatområden, så också på minst en lokal på Mälarslätten (se vidare nedan). Är något kalkgynnad; den ojämna fördelningen torde för övrigt mest bero på spridningsslump. Utbredningstyp: N1 (pU).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Örtenblad 1973.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Danielsson & Nilsson (1988).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1752 Campanula glomerata L.

This polymorphic species is widely distributed mainly in Eurasia. Fl. Eur. 4/1976, p. 85 f. distinguishes, besides subsp. glomerata throughout the range of the species, six subspecies, each with a rather specific distribution area. Since it has an easterly distributional tendency, the species may be indigenous in Finland but probably not in the rest of Fennoscandia, where it has escaped from gardens. The E. Asiatic population is distinguished as var. dahurica Fisch. The species has been introduced into N. America.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Toppklocka finns i Småland såvitt känt endast som kvarstående eller förvildad från odling. De första uppgifterna är redan från slutet av 1700-talet och gäller förmodligen odlade exemplar (Aneby Lommaryd Skareda och Tranås Säby Drumstorp; Ljungh ms). Arten blev emellertid knappast vittspridd i odling förrän mot slutet av 1800-talet. Hos Scheutz (1857) och Sjöstrand (1863) saknas den, och hos Scheutz (1864) anges endast en lokal, Tingsryd Urshult; den nämns heller inte som odlad i det senare verket. Uppgifterna före 1900 är endast femton.
De flesta av de nuvarande växtplatserna finns vid gammal bebyggelse, särskilt vid ödetorp och i gamla trädgårdar. Arten har en stark förmåga att sprida sig vegetativt och bildar raskt stora mattor; den uthärdar både trampslitage och gräsklippning. Den sprids också med utkast till skogsbryn, betesmarker och vägkanter men ses aldrig i mera naturlig omgivning.
Funnen i 897 rutor; tidigare uppgifter från 58 rutor. Ganska vanlig i större delen av Småland, något mindre vanlig i nordost.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig, även förvildad.
Förekomsterna på huvudöns nordöstra del och på Fårö rör säkerligen den ursprungliga underarten ängstoppklocka ssp. glomerata, medan övriga fynd troligen i regel hör till den odlade och förvildade prakttoppklockan C. glomerata ’Superba’. Tyler (1999) fann inga kollekter av den senare i offentliga herbarier, varför äldre fynd nog i regel gäller ängstoppklocka. Johanssons (1897) ”H. o. d. på n. ö. Gotl.” gäller säkerligen denna underart. Våra inventeringar tyder på att arten sedan slutet av 1800-talet minskat på norra Gotland men etablerat nya bestånd på södra delen av huvudön.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Förmodligen är det endast den odlade prakttoppklockan C. glomerata ’Superba’ som förekommer i landskapet. Den är sedan länge odlad och förekommer både länge kvarstående och vegetativt spridd med rotskott kring den gamla växtplatsen eller på längre avstånd med utkast. Man finner arten på och i närheten av ödetomter, på vägkanter, dikesrenar och skräpmark. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ängstoppklocka C. glomerata ssp. glomerata finns ursprunglig i större delen av Europa, även i södra och östra Sverige (Tyler 1999). Den är inte funnen under inventeringen. Prakttoppklocka C. glomerata ´Superba´ är odlad som prydnadsväxt och påträffas kvarstående på ödetomter och torpställen, kan bli ett svårt rotogräs, även förvildad från utkast på vägkanter och i gräsmarksrester. Troligen inte konsekvent noterad. Spridd i hela landskapet, förfaller vanligast i skogsbygder. Noterad från 156 lokaler i 135 rutor (16 %).

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Mindre allmän i Uppland som helhet, men vanlig i de nordligaste socknarna. 309 kartblad, 588 kvadranter.
Toppklocka hör till kulturlandskapet och förekommer på allehanda ståndorter utan kraftig hävd. Den växer i hagar, igenväxande betesmarker, små skogsgläntor, på vägkanter, skogsvägar och hyggen.
Förändring + 38 %. – Toppklocka har ökat, troligen på grund av minskat bete.

Toppklockan har antagligen dels vandrat in spontant, dels förts in för att odlas som prydnadsväxt och sedan spritt sig. Den helt vildväxande toppklockan, ssp. glomerata ängstoppklocka är ganska enhetlig i det norra sammanhängande utbredningsområdet och söderut utefter kusten till södra Väddö och Vätö, även om blomfärgen kan variera från vitt till djupt violett. Sorten ´Superba´ prakttoppklocka är en odlad form av toppklocka, vilken utmärker sig genom lågvuxet växtsätt och större blommor. Den introducerades på marknaden i början av 1950-talet (Simán 1992). Till skillnad från ängstoppklocka förökar den sig kraftigt med underjordiska utlöpare, något som gör att den lätt förvildas i närheten av trädgårdar, på trädgårdsutkast och tippar. Många av toppklockorna i centrala och södra Uppland kan även de ha odlingsursprung, men härstammar då från former som varit i odling redan tidigare och mera liknar ängstoppklockan (Simán 1992).

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Toppklocka finns i två underarter. Den odlade formen, C. glomerata »Superba«, är nu vanligast och förekommer som förvildad eller kvarstående prydnadsväxt. Underarten ängstoppklocka, ssp. glomerata, är av annat ursprung med rötter i det gamla odlingslandskapet. Äldre fynd avser troligen uteslutande ängstoppklocka. Det äldsta kända fyndet av ängstoppklocka är från Källmur i Gävle där arten samlades 1842 av Carl Hartman.
Den äldsta uppgiften om inplanterad toppklocka är från Jädraås 1927 men arten har troligen odlats längre. Den omnämns emellertid inte av Arnell (1902) i hans sammanställning av växter vid allmogeträdgårdar i Gästrikland.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Den toppklocka som påträffas i Hälsingland i dag är nästan enbart den odlade formen prakttoppklocka C. glomerata ’Superba’ med ett kompakt toppställt blomhuvud med mycket mörkt violettblå färg. Den förekommer bara som kvarstående på tomter vid hus eller där hus har stått men är mycket uthållig när gräsmarken förvildas. Den blommar i linneans eller mjölkens tid. Inget grönt övervintrar.

Se även ängstoppklocka Campanula glomerata subsp. glomerata

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Toppklocka är en av de vanligaste gamla odlingsväxterna. Den är spridd som prydnadsväxt i hela landskapet, särskilt typiskt i skogsbygden och som torpväxt. I dessa miljöer saknas den sällan, även om den odlas aktivt i mindre grad idag. Nu ses den mest i svårodlade lägen, t.ex. i små rabatter intill sommarstugor vid skogssjöar o.dyl. I äldre tid spreds den sannolikt framförallt genom att man flyttade plantor från gård till gård, men den kom också med inköpta fröpåsar från gårdfarihandlare eller postorderfirmor. Arten är mycket livskraftig och förökas vegetativt på gårdstun och i gräsmattor. Man ser den ofta som icke blommande bladmattor i torra hörn. Toppklockan är ökänd för sin förmåga att ta över i rabatter och för att vara svår att utrota. Den blir länge kvarstående på ödetomter. Ibland sprids den till närliggande vägslänter, åkerrenar och torrbackar, mest vegetativt eller med jord, sällan tydligt frösådd som i Torp Kälen.