kransrams

Nordvästlig art i mullrika skogar.

156 Polygonatum verticillatum (L.) All.

This boreal-montane species has a suboceanic distribution in N. Europe. Three closely related species are also mapped, tentatively, viz. P. sewerzowi Reg. and P. roseum (Ledeb.) Kunth in C. Asiatic mountains and P. stenophyllum Maxim. in E. Asia. Cf. also Meusel et al, 1965, map p. 99.

Kransrams är ursprunglig och växer beståndsbildande i ädellövskogar och lundar. Marken är vanligen näringsrik och måttligt fuktig till fuktig, ibland t o m översilad. I södra Halland finner man åtskilliga växtplatser i bäckdalar och sluttningar med hassel Corylus avellana och ett ganska glest fältskikt. I landskapets norra hälft växer den främst i stenig ekskog, gärna vid bergrötter, samt någon gång på igenväxande ”fagningsmark” och brandfläckar (jfr Carlsson 1991). Arten är känslig för uttorkning samt slåtter och bete.

Om skogsbruksåtgärder i områden med kransramslokaler blir aktuella, bör man se till att fuktighets- och ljusförhållandena inte förändras. Ett område med skyddande träd och buskar måste sparas och dikning bör inte förekomma. Fridlyst.

Utbredningen i Norden är markerat västlig.

Myrin 1832.

Nästan helt inskränkt till landskapets västra och nordvästra kalkberikade socknar. - 97 (8).

Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som "Convallaria verticillata: Funnesdalsberget och Henwola nära Serftjellet."

Västligt suboceanisk art, enligt FRIES (1949) beroende av hög humiditet och goda markförhållanden. Tenderar med tilltagande kontinentalitet att bli kalkgynnad. Den låga frekvensen i Västmanland - där den alltså hittills saknas på alla västliga kalklokaler - tyder på ofullbordad spridning. Utbredningstyp: N6.

Kransrams är i Sverige en utpräglat västlig art, vars östgräns löper genom Småland. Den växer på måttligt fuktig till fuktig, näringsrik mulljord. Arten förekommer helst där luftfuktigheten är hög, i skuggig, oftast hasselrik löv-, bland- och granskog och uppträder gärna i rasbranter och sluttningar, på översilningsmark och vid stränder av vattendrag. Den gynnas av störningar i markskiktet och missgynnas av stark igenväxning med gräs och örter, liksom av bete. I slåttermark växer arten särskilt i de fläckar, där man eldade upp hopräfsat löv och bråte (Å. Carlsson 1991). På grund av sina tjocka jordstammar överlever växten utan svårighet årlig bränning. Uppgiften gäller Västergötland; även i Småland finns en knytning till slåttermark, men det är inte utrett hur genomgående detta är.

I skogsmark är kransramsen känslig för uttorkning och starkt ljusinsläpp. Dikning eller kalhuggning riskerar att slå ut förekomsterna.

Kransramsen har gått tillbaka påtagligt i sydvästra Småland under 1900-talet.

Kransrams växer skuggigt på frisk till fuktig näringsrik mulljord i ädellövskog och blandskog, oftast vid bergrötter, intill bäckar eller i sluttningar som gärna kan vara lätt översilade.

Förekommer i de västra delarna av Sverige, från Skåne till Torne lappmark; i Uppland planterad och kvarstående. 

Kransrams har röda bär. En mycket isolerad rundad klon av arten i Rengsjö kan knappast ha kommit dit på annat vis än med en fågel. När arten har etablerats på en plats ger den annars intryck av att spridas långsamt, genom grönaktiga fingergrova jordstammar. På de flesta lokaler finns många skott över stor yta, vilket kan tolkas som en gammal klon, men en gång påträffades ett alldeles ensamt skott, vid Norrbäcken i Hassela.

Kransrams kommer igång sent på våren, liksom torta och nordisk stormhatt. Inga skott syns ovan markytan i början av vitsippans tid. Sedan får den fart och blommar samtidigt med rödblära i övergången mellan skogsstjärnans och ekorrbärets tid. På fruktämnet i den utslagna blomman finns enstaka svarta prickar. Dessa blir på den gröna frukten fler och ser ut att vara startpunkterna för den rödfärgning som bäret senare genomgår. I ljungens tid är bären gröna, medan slåtterblomma fortfarande blommar. Bären blir röda i höstfärgernas tid, medan kransramsbladen fortfarande är gröna. Bladen gulnar därefter snart och faller av. Inget grönt övervintrar ovan eller under jordytan.