Taxasida

paddfot

Asperugo procumbens

L.

paddfot är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

paddfot är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • paddfot
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Asperugo procumbens
Vetenskapligt namn, fullständig form
Asperugo procumbens L.
Svenskt namn
paddfot
icelandic
Klóajurt
norwegianBokmal
gåsefot
norwegianNynorsk
gåsefot
Finskt namn
terhi
finlandSwedish
paddfot
Danskt namn
River
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2014-05-31
Katarina Stenman
Kyrkstugorna, Lövånger 2022-06-12
Patrik Engström
Halltorp norr om 2012-05-31
Nicklas Strömberg
Hästholmen, Ödeshög, Ög 2008-05-25
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Endast funnen i Sveg (Birger 1908a). Samlad vid prästgården i Sveg av Enander 1887 (S). Arten uppmärksammades i Sveg redan 1832 (Sjöstrand 1833).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1551 Asperugo procumbens L.

This Eurasiatic species is considered to originate from the mountains of E. Europe and W. Asia. It has spread as a weed far beyond that area, to most of Europe although its occurrence in N. and W. Europe is more local or casual than the map indicates. It has also been introduced into N. America.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Paddfot är en gammal, kulturberoende art. Den är en ettårig, ljuskrävande, kvävegynnad och konkurrenssvag växt som förmodligen alltid varit sällsynt i landskapet. I äldre tid växte den i åkrar, vid gårdar och på ruderatmark.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Värme- och kvävegynnad köks-, läke- och prydnadsväxt som under 1700- och 1800-talen var täml. allm. i Sverige men är på tillbakagång genom igenväxning av gårdar efter ändrad djurhållning m.m. (Svensson & Wigren 1987).

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trädgårdar, avfallsplatser, bangård m m, sannolikt endast tillfällig. - 8 (8).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Myrin 1832.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Paddfot är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

27 lokaler genom åren, varav mer än hälften i Mälarområdet; nu veterligen fyra lokaler, alla i detta område. Har förr på skilda håll uppfattats som mer eller mindre bofast långt N-ut i Skandinavien, varför dess övervikt kring Mälaren ej enbart syns bero på klimatskäl. Också spridningsslump och den höga åldern hos denna kulturbygd torde spela in. Utbredningstyp: S12 (fdS2).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 16–30 %, men i ett längre tidsperspektiv förefaller såväl utbredning som frekvens varit relativt konstant sedan mitten av 1800-talet. Nationellt rödlistad (NT).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Paddfot är en värmekrävande art som växer i gles vegetation på torr till frisk, näringsrik och oftast starkt kvävehaltig jord. Man finner den kring gödselstäder, ladugårdar och uthus; andra växtplatser är jordhögar, trädgårdsland, åkerkanter, avfallsplatser och rester av bebyggelse. Vid kusten från Oskarshamn Misterhult norrut växer arten ofta vid uthus och fiskebodar, någon gång på tångvallar. Förr uppträdde den även på stadsgator och som åkerogräs. I Kalmar Kalmar visar den sig numera ofta efter olika anläggningsverksamheter och verkar spridas via kommunens jordupplag.
Funnen i 55 rutor; tidigare uppgifter från 83 rutor. Ganska sällsynt i östligaste Småland, i övrigt numera mycket sällsynt. Förr ganska sällsynt även i norra Smålands inland och sällsynt i centrala Kronobergs län. – Gammal kulturföljeslagare.
På några lokaler i inre Småland kan paddfoten ha varit tillfällig, men det står klart att arten har gått tillbaka starkt i inlandet. Nära kusten förefaller däremot ingen ändring ha inträffat. Den viktigaste orsaken till försvinnandet torde vara igenväxning. Arten är konkurrenssvag och kan i längden inte hålla stånd emot nässlor och andra starkväxande arter.
Paddfot betecknas som missgynnad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Paddfot anses härstamma från bergstrakter i östra Europa och västra Asien. Som ogräs har den sedan spridit sig till stora delar av Europa. Paddfot växer på kväverika och varma lokaler med glest växttäcke. Den förekommer främst i ruderatmiljöer som jordtippar, gödseldeponier, stenhögar, grustag, komposter och högar med rötslam. Men växtplatsen måste i princip ha bar och nytippad jord, så snart vegetationen sluter sig något försvinner paddfot. Den uppträder även som ogräs i trädgårdsland och vid ladugårdar. På sandiga havsstränder växer paddfot på den näringsrika tångvallen. Sällsynt hittas den som åkerogräs, längs vägkanter och i betesmarker.

Utbredningen visar att paddfot än idag är en vanlig och spridd växt på Öland. Den saknas av lätt förståeliga skäl på Stora Alvaret. Från Persnäs sn och norrut blir det betydligt glesare med fynden. Nytippade jordhögar är ingen bristvara på dagens Öland och paddfot har därför hittills klarat sig förvånansvärt bra men som medlöpare i gårdsmiljöer och åkrar är den idag ovanlig.

Paddfot är ettårig och sprids genom att delar av plantan, med sina krökta borst, hakar fast i förbipasserande djur. Blomfodret växer till under fruktmognaden, omsluter frukten och liknar med lite fantasi den utspärrade foten hos en padda.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Kulturföljeslagare.
Kulturpåverkade, gärna något näringsrika miljöer: jord- och gödselhögar, soptippar, ruderatmark, gårdsmiljöer inklusive ladugårdar; även grottor, under överhäng i klintar och vid block, möjligen ditkommen med lamm som sökt skydd. Flera växtplatser har noterats vid Visby ringmur, t.ex. vid Visborgs slott. Arten är funnen främst längs Gotlands kustområden. Johansson (1897) bedömde frekvensen som ”H. o. d.”, motsvarade ungefär dagens tämligen allmän. Detta innebär att paddfot var vanligare för hundra år sedan. Minskningen beror troligen på igenväxning samt minskande näringstillförsel då djurbetet delvis har upphört.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Paddfot växer på kväverik, öppen jord, dels på åkrar, i trädgårdsland, vid ladugårdar, gödselstäder och på ruderatmarker, dels på tångvallar vid havsstränder. Den har minskat mycket kraftigt under det senaste halvseklet, förmodligen mest beroende på ändrad djurhållning, ombyggda gödselstäder och allmän uppstädning kring gårdar och uthus. Även på havsstränderna tycks den ha minskat och på flera lokaler där den funnits under inventeringen är paddfoten nu borta. Kanske missgynnas den konkurrenssvaga arten av det minskande strandbetet.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Gammal kulturföljeslagare, växer på frisk mark kring gårdar, i rabatter, på jordhögar och på annan kulturmark. Kvävegynnad, och gynnas av störning. Minskande och hotas av igenväxning och av städning kring gårdar. Rödlistad art (NT missgynnad). Mycket sällsynt. 9 lokaler i 8 rutor.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Sibirien. I Sverige mest i södra delen, därefter sällsynt upp till Norrbotten. Nationellt rödlistad – hotklass NT (missgynnade). I Sörmland sällsynt, vanligare nära kusten och i skärgården – (3%). Paddfoten är en höst- eller vårgroende, ettårig, närings- och värmekrävande gårdsväxt. Den växer vid husväggar kring ladugårdar, hönshus och svinstallar. Den förekommer också på jordhögar och i näringsrika trädgårdsland. Ibland anträffas den också på städernas gator och på värmegynnade ruderatmarker. På gynnsamma lokaler kan paddfoten bilda stora bestånd. I regel finner man den vid gårdar där man ännu bedriver ett småskaligt jordbruk, inte minst på de större skärgårdsöarna. Arten synes på det hela taget vara vanligare i trakter med varmt klimat, främst i skärgården och i Mälar- Hjälmarregionen. Paddfoten var förr vanlig såväl i det gamla bondelandskapet (Hofberg 1852) som på städernas gödseldrypande gator och gårdar (Wikström 1840). Som en följd av 1900-talets nedläggningar och uppstädningar har den minskat starkt i båda miljöerna.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sällsynt i Uppland. Rödlistad. 60 kartblad, 77 kvadranter.
Paddfot växer i kväverika, störda miljöer såsom intill ladugårdar, på gödselstackar, i rabatter, på nyanlagda gräsmattor, komposthögar, stundom på avstjälpningsplatser bakom kyrkogårdsmurar och på tippar.
Förändring - 66 %. – Paddfot har minskat kraftigt, bl.a. beroende på att ladugårdsmiljöerna blivit allt mer välstädade och gödselstackarna sällsyntare.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Paddfot är en gammal kulturföljeslagare som troligen kom in med tidigt åkerbruk. Arten angavs första gången 1833 av K.F. Thedenius som noterade den på »odlade ställen« i Gävle. Den betecknas som sällsynt i första utgåvan av Gävletraktens växter 1848 och i den andra utgåvan 1863 som flerstädes. Totalt har 22 gamla lokaler angetts. Arten har minskat starkt och riskerar att snart vara försvunnen. Många lokaler har tidigare funnits vid fiskelägen i skärgården och längs kusten men bara en av dessa har kunnat återfinnas.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

De gamla uppgifterna om paddfot ger nästan ingen upplysning om dess växtmiljö. En är vid en kvarn, en annan vid en såg. Kastellholmen är en barlastplats. På Lundnäs i Arbrå växte den på 1950-talet på en övergiven torvhög intill lagården. Det enda aktuella fyndet av arten gjordes vid en torpruin på en ödetomt, efter att någon tagit jord där. Den fanns där bara ett år och arten torde nu vara utdöd i landskapet.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Paddfot är ett gammalt kulturogräs som idag är på tillbakagång i hela landet. Den är i sen tid funnen i en köksträdgårdstäppa på Brämön i Njurunda. Arten var något mer utbredd i äldre tid.