Skogskorn tillhör de "ädla" lundgräsen och förekomsten i Norden anses vara en relikt från värmetidens ädellövskogar. På Öland vandrade skogen in runt 6 500 f.Kr., samtidigt som ön befolkades av jägar- och samlarbosättningar. Utbredningen i Sverige är sydostlig och sträcker sig upp till nordligaste Uppland.

Skogskornet växer på mullrik mark i bördig lövskog, hassellundar och ängsbarrskog. Den tål likt andra sällsynta, bredbladiga lundgräs att växa i skuggiga miljöer, om än inte alltför skuggigt. Blomningen sker i juni–juli, men de typiska vinterståndarna gör att arten kan inventeras under en stor del av året. Skogskorn är en extremt tydlig "inägoart" som nästan enbart växer i före detta lövängar som varit betesskyddade.

På Öland är skogskorn tämligen sällsynt med drygt 50 lokaler. Flera av bestånden är stora och individrika som i Borga hage NR (Räpplinge sn) och Halltorps hage NR (Högsrum sn). Skogskorn finns främst på mellersta Öland, i Mittlandet och västra kustskogen, med ett par utpostlokaler i Böda sn. Utbredningen följer den ädla lövskogen med lång kontinuitet och har mestadels en västlig profil. Sterner (1938) fann skogskorn vara fåtaligt, men i Sterner (1986) betecknades det som "i varje fall numera likväl flerst. riklig". Det största hotet mot skogskorn är slutavverkning, men vid en försiktig röjning kan ökat ljusinsläpp i stället gynna arten (Bergström m.fl. 2003). Samma effekt kunde iakttas nedför västra landborgen i Borga hage NR, strax söder om slottsruinen, när alla skogsalmar Ulmus glabra dukade under av almsjuka. Åren efter att almarna sågats ner vajade skogskorn så tätt att det påminde om en sädesåker. Gräset är beteskänsligt vilket kan förklara varför det var ovanligt under Rikard Sterners inventering då skogsbete, eller åtminstone effekterna av den tidigare markanvändningen som betesmark, var tydligare. De rikaste växtplatserna på Öland är idag skyddade i naturreservat. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Skogskorn har ett särpräglat utseende men kan möjligen förväxlas med lundelm Elymus caninus, vilken dock skiljs genom tydligt tvåsidigt ax med endast ett småax vid varje nod.

Gammal, bofast.