Lentåtel är troligen ursprunglig på delar av Öland i glesare tallskogar och ohävdade, friska strandängar. Gräset har även inkommit som foderväxt och från odling spridit sig ut i landskapet. Många av dagens lokaler i kanten av sandiga åkrar och vägrenar härstammar troligen från denna odling. Lentåtel växer även i allehanda ruderatmiljöer som jordhögar, stentippar, sandtag, grusplaner vid vindkraftverk och brännfläckar efter röjningar. Den föredrar något kalkfattig mark och gynnas av viss igenväxning.

Lentåtel är ojämnt spridd med huvudförekomst i Böda sn där den är vanlig och traktvis beståndsbildande i glesa tallskogar. I liknande miljöer längs mellersta Ölands västra kust är den också spridd. I den östra delen av landskapet är arten ganska sällsynt med glesa förekomster. En av anledningarna till den ojämna utbredningen är att gräset föredrar kalkfattig grund. Trots att lentåtel under inventeringen hittats i fler socknar (20) än den som redovisats i Sterner 1938 (14) är det tveksamt om arten har ökat påtagligt. Den svaga ökningen kan delvis förklaras med bättre inventeringstäckning samtidigt som lentåtel har gynnats av igenväxning och upphörd hävd. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Lentåtel växer genom sina utlöpare i glesa, mattliknande bestånd. Stråets ledknut har en krans av snett nedåtriktade borsthår. Luddtåtel H. lanatus växer i tuvor och strået liksom ledknutorna är jämnt klädda med korta, mjuka hår.

Gammal och inkommen, bofast.