Granspira är i Sverige främst en sydvästlig art som har en tydligt minskande trend. Den växer på fuktig, mager och kalkfattig mark där konkurrerande vegetation hålls kort genom bete eller slåtter. Även återkommande bränning anses gynna arten.

Granspira har noterats på två öländska lokaler, 1942 och 1962. Den växte senast i en betad kärräng norr om Svartvikskärret, Böda sn. Växten sågs på lokalen fram till 1970. Den är eftersökt i sen tid men inte återfunnen. Lokalen är numera ohävdad och granspira får anses försvunnen från Öland.

Gammal, förr bofast, numera utgången.