Dikeslånke växer på fuktig–blöt, ofta kalkfattig, men gärna näringsrik mark. Den kan sällsynt växa nedsänkt i vatten. Fuktiga stigar och hjulspår genom barr- eller lövskogar är den vanligaste miljön. Enstaka fynd finns från blöthålor efter vindfällen samt diken, även dessa lokaler är belägna i skogar eller skogskanter.
Dikeslånke har alltid varit sällsynt på Öland. I Sterner (1938) finns endast sex lokaler uppräknade, några fler är karterade i Sterner (1986). Växten finns idag främst i Ottenbylund, Ås sn, där den växer på fuktiga djurstigar och blöthålor i slåtterängar. I Böda sn har den endast noterats på en lokal. Så sent som på 1980-talet växte dikeslånke på flera lokaler i skogen vid Saxnäs, Algutsrum sn. Där har den återfunnits på en enda lokal, vid en damm på den nygjorda golfbanan. Sammanfattningsvis tunnare på delar av västra Öland jämfört med Sterner (1986) men som viss kompensation har några nyfynd gjorts. Utdikningar av landskapet har missgynnat dikeslånke. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en viss minskning.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Ås: Ottenbylund J. E. Zetterstedt 1867 (UPS) conf. K. Martinsson 1988. Men möjligen är dikeslånke redan uppgiven av Sjöstrand 1837 (NSB 8a) Köping: Ramsättra tall samt Sjöstrand 1849 (GH 1) S. Möckleby: svallet vid vägen. Fynden anges som C. verna (idag smålånke C. palustris) men detta taxon är ytterst ovanligt på Öland. Men samtidigt anger Sjöstrand (1863) att C. stagnalis på Öland är "icke bemärkt". Dikeslånke har än idag flera lokaler i området vid Ottenby men är inte återfunnen vid Ramsättra eller S. Möckleby.
Utbredning
Funnen i 13 rutor = 14 %; tämligen sällsynt = 10 socknar (ej återfunnen Gärdslösa och Vickleby; nyfynd Källa och Kastlösa).
Sterner 1938 sällsynt = 6 socknar; 1986 funnen i 12 rutor = 13 %; tämligen sällsynt = 9 socknar (nyfynd Högby, Högsrum och Glömminge).
Förändring: S 38 oförändrad ± 0; S 86 något minskande -
Lokaler
Fynd ej karterat i Sterner (1986):
Vickleby: Vickleby, i en bäck G. Regnéll 1931 (LD).

