Grönvit nattviol växer på torr–frisk, ofta kalkrik mark och klarar både halvskugga och mer solöppna förhållanden. Orkidén missgynnas av alltför hård hävd och gynnas i stället av viss igenväxning, åtminstone i den tidiga fasen. Grönvit nattviol är vanlig på alvarets enbuskrika torrängar samt i tuviga och måttligt betade friskängar. Den ses i glesare skogar med ädellöv, hässlen och rikare tallskogar. På alvarmark är den funnen i extrema miljöer som grusalvar, uttorkade vätar och även i karster. Vid igenväxning av åkermark är den snabb att kolonisera och växer även i brukade åkerkanter och vägrenar. Ölands få kvarvarande slåtterängar hyser också grönvit nattviol. Orkidén förefaller ha en ovanligt stor amplitud vad gäller markens fuktighet och tillgång till solljus.
Grönvit nattviol är vanlig över hela Öland, speciellt frekvent på Stora Alvaret, i östra sjömarken och Mittlandet. Den saknas endast i de kalkfattiga barrskogarna längst uppe i norr, Böda sn. På det trädfattiga sydöstligaste Öland finns en liten utbredningslucka. Grönvit nattviol har gynnats av den igenväxning och minskat betestryck man ser idag jämfört med i början av 1900-talet. I Sterner (1938) framhävs att arten är mer sällsynt än nattviol P. bifolia; idag råder ett motsatt förhållande.
Gammal, bofast.
Första fynd
PRIMÄRUPPGIFTER. Primärfynd M. G. Sjöstrand 1849 i UUB 2. Publicerad av Sjöstrand (1850) "Högby och Persnäs allmän; otvivelaktigt även flera lokaler i Thorslunda." Tidigt belagd Borgholm: F. Ahlberg 1860 (S) det. A. Nilsson 1981.
Utbredning
Funnen i 80 rutor = 84 %; allmän = 33 socknar.
Sterner 1938 tämligen allmän = 25 socknar (Löt, Sandby, Stenåsa, Smedby, Segerstad,S. Möckleby, Gräsgård och Ventlinge 0); Sterner 1986 allmän = 33 socknar (Lundqvist 1979).
Förändring: S 38 något ökande +; S 86 oförändrad ±0
