Strimklöver är ursprunglig endast i Europa med nordliga utpostlokaler i Sverige och Finland. I Sverige förekommer den i de sydliga delarna och är inskränkt till kusterna i främst Skåne, Blekinge samt på Öland och Gotland. Växten är inte kalkberoende och gynnas av en regnig vår och försommar.

På Öland växer strimklöver på torr, sandblandad jord som är hävdad genom bete eller slåtter. Majoriteten av lokalerna utgörs av örtrika, betade torrängar med glesare växttäcke. När betesmarken röjs och marken såras kan växten dyka upp i större mängd. Strimklöver kan även växa i gräsmattor, vägrenar, åkerkanter och ruderatmiljöer. På alvaret är den även sällsynt funnen på uppfrysningsmark eller i jordfyllda sprickor i kalkstenen.

Strimklöver är något ojämn i sitt utbredningsmönster. Delar av Stora Alvaret, småalvaren och Mittlandet hyser de flesta förekomsterna. Även på torrängar längs västra stenkusten är strimklöver traktvis vanlig. Däremot är det glesare med fynden på sydöstra Öland. Växten varierar kraftigt i antal mellan åren. Torra vårar kan den vara omöjlig att finna vilket gör att den lätt förbises. Efter den extremt varma och torra sommaren 2018 slog strimklöver till påföljande år och kunde i juni månad 2019 ses dominera över stora ytor. Strimklöver hävdar sig väl på dagens Öland, främst på Stora Alvarets naturbetesmarker. Jämfört med Sterner (1938) ses en antydd ökning i statistiska analyser (Telfer).

Gammal, bofast.