Sanddådra är ursprungligen en euroasiatisk stäppväxt. Den växer på sandig och ofta kalkrik mark. Plantorna gror på hösten och övervintrar som en bladrosett. Sanddådra behöver varma växtplatser som tidigt värms upp av vårsolen och som saknar annan konkurrerande växtlighet. Till Norden har den inkommit troligen i början–mitten av 1800-talet bl.a. med orent klöverfrö.

På Öland finner man sandådra i åkerkanter och trädor, i gamla sandtag, landsvägskanter och längs traktorvägar. Sällsynt är den funnen i sandiga rasbranter vid havet, stäppartade torrängar med gles vegetation och ruderatmiljöer (tippade sandhögar). Vid ett tillfälle är den noterad i den udda miljön "sandbemängd stenmur mellan åkrar". Den extremt varma och torra sommaren 2018 gynnande sanddådra som under följande sommar hittades på flera nya lokaler.

Sanddådra är ganska ovanlig på dagens Öland. Den växer i de östra socknarna N. Möckleby, Gårdby och Sandby där man finner den i gamla sandtag samt längs kanten av sandiga åkrar som inte är så hårt besprutade. Sanddådra finns också kvar på sydvästra Öland där Rikard Sterner främst noterade den men idag inte med så tydlig tyngdpunkt i utbredningen som förr. För övrigt finns mest spridda fynd, oftast av tillfällig natur. Norr om Borgholm är endast två aktuella observationer gjorda. Sanddådra har liksom andra åkerogräs det tufft i dagens landskap och riskerar på sikt att försvinna från sina lokaler i åkrar och trädor. Sandiga åkrar har lagts igen eller planterats med tall, bättre rensning av utsäde och effektivare ogräsbekämpning har missgynnat sanddådra. Något större möjlighet har växten att klara sig kvar i gamla sandtag så länge de inte växer igen eller återställs. På en lokal, en sandig rasbrant vid havet väster om Lilla Frö i Resmo sn, kan växten fortleva under längre tid utan mänsklig inblandning då växtplatsen hålls naturligt öppen. Sanddådra omfattades av det åtgärdsprogram för bevarande av hotade åkerogräs som gällde mellan åren 2007 och 2011 (Naturvårdsverket 2007).

Sanddådra företräds på Öland av den västliga underarten subsp. microcarpa. Sanddådra kan vara svår att skilja från oljedådra C. sativa. Sanddådra har i jämförelse kortare fröskidor (längden 4–7 mm resp. 6–10 mm) och mindre frön (0,7–1,5 mm resp. 1,2–2 mm). Stiftet hos sanddådra är tydligt längre i förhållande till den päronformade skidan; hos sandådra är stiftet > 1/3 av skidans längd medan hos oljedådra är stiftet < 1/3, ofta 1/4, av skidans längd.

Inkommen kulturföljeslagare, bofast.